När EU härom året utvidgades med tio nya medlemmar restes inga kravpå en folk-omröstning i de tidigare medlemsländerna. Nu efterfransmännens och holländarnas nej till det nya EU-fördraget förefallerdetta på sitt sätt märkligt. För utvidgningen bidrog nog långt mer änfördragstexten till den stora nej-majoriteten.
Att inga krav på folkomröstning restes, kan bara förklaras avpolitisk opportunism. Inga av de partier och andra rörelser som gått ispetsen för att kräva omröstning om den nya författningen ville framståsom främlingsfientliga och som motståndare till att EU skulle kunnafullgöra en historisk roll genom att införliva också de fornaöstblocksländerna. Detta gällde i Sverige också miljöpartiet ochvänsterpartiet som ju annars anser att Sverige bör lämna EU-samarbetet.
Utvidgningen kom samtidigt med en ekonomisk stagnation i Västeuropa.Därmed ökade arbetslösheten och människors oro för vad framtiden skullekunna innebära för dem personligen. De rätt fåtaliga östeuropéer somutnyttjat rätten att söka jobb i vilket som helst av EU-länderna harfått bli förklaringen till arbetslösheten, liksom det faktum attföretag flyttat produktion till de nya EU-länderna för att minska sinalönekostnader. I Sverige har facket mobiliserat stor upprördhet övernågra enstaka försök av framförallt lettiska bygg-företag attkonkurrera om bygguppdrag i Sverige med lägre löner.
Den dåliga ekonomiska utvecklingen i EU:s gamla länder är ett nog såallvarligt problem. Desto mera glädjande är det att det i stort settgått väldigt bra för de nya länderna. På sikt är detta bra för helaEuropa. Länder där ekonomin växer köper också mer från sina grannar.
Det är därför typiskt att de nya länderna inte är rädda för det nyaEU-fördrag-et. Tvärtom kräver flera av regeringarna där att arbetet medatt ratificera författningen ska fortsätta trots haveriet i Frankrikeoch Holland.
Det verkar inte särskilt meningsfullt. Även om EU-fördraget inte harett skvatt att göra med de ekonomiska problemen i Frankrike är det ettfaktum att väljarna där, liksom de i Holland, sagt ett eftertryckligtnej till författningen.
Arbetet med att skapa en bättre fungerande arbetsordning inom EU ändet nu gällande hafsverk som går under namnet Nice-fördrag-et måstebörja om från början. Målsättningen bör vara att i det grundläggandedokumentet bara ta med sådant som måste finnas i en grundlag. Det börkunna bli ett avsevärt mycket tunnare och enklare dokument än detförkastade förslaget med sina 450 artiklar.
Arbetet med det nya fördraget måste också utgå från att väljarnavelat begränsa EU:s roll. Även om euron kunnat införas i de flestaländerna utan större motstånd framstår den som symbolen för en alltföröverstatlig union. Den infördes också för att driva på utvecklingen motstörre överstatlighet och bidrar därmed till den överdrivna misstro mothela EU-projektet som nu givit så ned-slående resultat i Frankrike ochHolland.
Euron bör naturligtvis inte nu avskaffas. Men de ambitioner som drev fram den bör skrinläggas för överskådlig tid.