Upprinnelsen är att jag nyligen läste en fånig men ändå lite tankeväckande bok, "Mannen som sade ja" av Danny Wallace. Den fick mig att börja notera om människor i min omgivning är ja- eller nej-sägare.
För visst säger vissa ja oftare än andra. Och visst finns det de som säger nej till i princip allt. Kanske har det med vår grundsyn att göra, om den är positiv eller negativ, om vi ser det där berömda glaset som halvfullt eller halvtomt.
Är ja-sägarna godtrogna och naiva medan nej-sägarna är klokt misstänksamma för att de är medvetna om riskerna med att säga ja?
Jag har nog alltid varit en ja-sägare, men tänkte jag skulle bli det i ännu högre grad. Så när jag fick ett köttsligt erbjudande på Facebook tvekade jag bara någon sekund, sedan sa jag: JA!
"Den okände kocken" och jag har varit vänner på Facebook i drygt två år. Vi har åtminstone två kärlekar gemensamt: katter och matlagning.
Så när jag på Facebook för någon månad sedan bad vänner om älgrecept fick jag ett roligt erbjudande från "Den okände kocken".
Det stod ungefär så här: "Hej Carina! Det var länge sedan jag hade möjlighet att laga älg, men jag har flera recept kvar efter farmor. Därför erbjuder jag dig världens bästa takeaway: lämna det frysta köttet hos mig valfri veckodag och hämta det dagen därpå i form av förslagsvis en gryta. Jag tar en portion som kockarvode."
Min instinktiva känsla var att svara "Tack, men nej tack". Herregud, en främmande karl som ska laga mat åt mig. Så här kan man ju inte göra ... Men jag svarade ja. I torsdags hämtade jag en underbart god gryta och lämnade en bit fin filé och en stor burk torkad svamp som tack.
Knäppt? Kanske det. Men också väldigt upplyftande. Vill du möta det förväntade i livet - säg nej. Om inte - säg ja!