Vi hade råkat träffa henne en kväll i Bishkek, huvudstaden i Kirgizistan, ett litet bergsland med 5 miljoner invånare mellan Kazakstan och Kina. Vi är två svenska journalistutbildare som var i landet för att hålla seminarier för radiojournalister. Denna kväll fick vi plötsligt ett levande exempel på något vi just hade talat om med seminariedeltagarna - brudkidnappning. Män som inte har råd att betala för att få sin brud väljer att med kompisars hjälp speja på en lämplig brud att hemföra till gården och sedan vid närmaste tillfälle kidnappa henne. Förr skedde kidnappandet till häst. Nu hyr den förväntansfulle brudgummen en taxi. En dokumentärfilm av den ungerske professorn Petr Lom berättar om denna brutala sedvänja med många upprörande detaljer. Den går att se på nätet.
Här satt vi alltså och bekantade oss med denna flicka. Vi fick fin kontakt och berättade vad vi hört av kursdeltagarna - brudkidnappning förekommer ofta. Det var då en ängel gick genom rummet. Hon berättade vad hon varit med om för oss två främlingar:
"En äldre släkting till mig i min hemby hade alltid skojat om att han ville gifta sig med mig när jag blev stor. Jag kunde inte drömma om att han menade allvar. Men på min examensdag blev jag kidnappad och förd till hans gård."
Flickan sparkade och skrek och gjorde motstånd, kvinnliga släktingar försökte övertala henne att gå med på att gifta sig. De låste in henne i ett rum för att få henne att lugna sig. Hon slog sönder ett fönster och började blöda ur skärsår över hela armen. Då kom en annan släkting och avbröt det hela. Hon måste ju vilja själv. Så här kan det ju inte gå till. Hon släpptes fri och gav sig av till huvudstan för att söka jobb. Nu jobbar hon i butik. Hon är rädd för att återvända till sin hemby där hon av många anses ha dragit skam över sin släkt. Detta är inget unikt. När vi tidigare på dagen frågat våra kursdeltagare om någon kände till fall av brudkidnappning så hamnade många händer i luften.
Brudkidnappning, ytterligare en variant av kvinnoförtryck som fogar sig till dem vi redan kände till - omskärelse, hedersmord, fotbindning (i gamla Kina), mord på svärdöttrar som haft för lite hemgift med sig i boet (Indien). Och så förstås det "gamla vanliga" - kvinnomisshandel och våldtäkter. Visst, försäkrade vi, på förfrågan, sådant förekommer förvisso i Sverige. Vi visade en intervju med Maria Carlshamre, tidigare krönikör här på sidan. Hon bröt skammen och gick ut offentligt med att hon varit misshandlad. Ämnet saknade inte relevans, vi var där för att träna deltagarna i journalistik med genusperspektiv.
Några av männen vi mötte återkom ständigt till hur viktigt det är med de kirgiziska traditionerna. Det här är en av dem, förbjuden sedan 1994 (!) men ändå flitigt praktiserad på landsbygden. Det blåser en reaktionär vind genom världen. Den religiösa och kvinnofientliga extremismen ökar. I grannlandet Kazakstan talar man nu om hur viktigt det är med kvinnornas plats i hemmet. I tider av ekonomisk oro slår bromsarna till och de framsteg som gjorts för att förbättra kvinnors villkor kan oskadliggöras i ett nafs. Så var det också i Sverige under depressionens 30-tal. Men pionjärer som Alva Myrdal och andra levererade moteld. Vi fick en välfärdsstat. Här får nu Anna Anka breda ut sig i public service-tv!
Ami Lönnroth
ami@bibliobi.com