Ja, jag erkänner, jag har verkligen blivit indragen i denna danska tv-serie vars tjugonde och sista avsnitt sänds i morgon i SVT. En såpa, visst, men en välgjord såpa med skickliga skådespelare. Så fångad har jag inte varit av en TV-serie sen jag satt framför min svart-vita teve 1967 i min första vuxna bostad och ammade min förstfödde samtidigt som jag förlorade mig i Forsythesagans familjedramatik. Ensam med ett barn och mina drömmar - min dåvarande man tjänade fosterlandet genom att göra en försenad värnplikt.
Vad beror det på att man (eller i varje fall kvinna) blir så fascinerad av dessa fiktiva parförhållanden? Ett stycke verklighetsflykt kanske? Jag läser en notis i den litterära tidskriften Parnass 2/2009: Dåliga tider kräver böcker med lyckliga slut. Romantiken och verklighetsflykten sitter i högsätet nu när framtiden ser mörk ut. Det amerikanska bokförlaget Harlequin som säljer böcker med lyckliga slut går bättre än någonsin.
Ordet parförhållande är ett ganska nytt ord, i varje fall i Danmark, lär jag mig i en intressant understreckare av Merete Mazzarella (SvD, 4 juni 2009). Det upptäcktes den 10 februari 1973 av en arkivarie i Dansk språknämnd. Han eller hon hade funnit det i en krönika av Suzanne Brøgger, den fria kärlekens prästinna, i danska tidningen Information. Arkivarien, som aldrig stött på ordet förut, började samla excerpter under rubriken parförhållande, de flesta i sammansättningar som antydde att detta är en komplicerad sak - till exempel parförhållandeterapi, parförhållandesex. 1999 när sammansättningen parförhållandekris lades till samlingarna hade ordet fått sådan spridning att det inte längre hade något språkvetenskapligt nyhetsvärde. Vilket ju inte behöver betyda att fenomenet tappat sin laddning, vilket till exempel serien Sommer vittnar om.
En av de vanligaste terapiflosklerna är att vi ska lära oss sätta gränser, om detta skrev Merete Mazzarella i en annan understreckare för något halvår sen. Vilket fick mig att minnas alla mer eller mindre förnumstiga samlevnadsråd som passerade genom min penna under mina många år som samlevnadsskribent. Otaliga böcker med titlar som Askungekomplexet och Kvinnor som älskar för mycket presenterades av mig och mina kolleger som varnande exempel på kvinnors underordning. Samtidigt som vi själva på olika sätt antingen levde i sådana uppslukande förhållanden eller i hemlighet drömde om dem. För egentligen ville vi inte alls bli den sortens kvinnor som avvisar både beroende och omvårdnad och därmed, enligt den amerikanska sociologen Airlie Russell Hochschild lär oss känna på ett kyligare vis.
Men vad vi möjligen lärde oss var att leta efter en partner som även han tar ett ansvar för omvårdnad och omsorg i familjen och som därmed kan bli en samspelt person i den ömtåliga balansakt som ett parförhållande är. Efter att ha skrivit om sådana saker i över tjugo år hade jag den personliga lyckan att slå mig ihop med en sådan balanskonstnär. Nu önskar jag paren i familjen Sommer och inte minst deras hängivna publik samma lycka. God sommar!
Ami Lönnroth
ami@bibliobi.com