Hör du till dem som börjar dagen med att slå på din dator för att kolla din e-post och kanske läsa några av dina favorittidningar på nätet?
Ja, jag själv hör till dem. Visst är det en fantastisk tillgång till information. Men jag träffar allt fler i min egen generation som vägrar låta sig uppkopplas. Ett ofta anfört skäl är att inget slår prasslet av en äkta papperstidning. Ett annat skäl - och det börjar jag få en ökad förståelse för - är att det förekommer så mycket på nätet som är rent ut sagt skit. Nej, oftast inte i de redaktionella texterna men däremot i kommentarerna som läsarna tillåts lämna utan att avslöja sin identitet.
Jag medarbetar som krönikör i ytterligare en dagstidning och kan konstatera att kommentarerna till både mina och andras krönikor domineras av arga, bittra, förbannade inlägg, inte sällan med rasistisk underton. Ibland så samstämmiga att man undrar om det handlar om en samordnad aktion. En inte helt obefogad misstanke visar det sig. Nyligen utkom en liten faktafylld bok med titeln Quick Response (Institutet för mediestudier, Sim(o), i samarbete med Röda Korset). Den består av ett urval artiklar som publicerats på hemsidan www.quickresponse.se av en liten redaktion, knuten till Röda Korset, som i tio års tid reagerat på fördomar och schabloner i mediernas rapportering om invandring, integration och främlingsfientlighet.
"Läsarkontakt utnyttjas av främlingsfientliga bloggare", lyder rubriken på en av artiklarna i boken. Läsarkontakter prioriteras högt på tidningarnas webbredaktioner - antalet besök på webben är ju kvittot på att tidningen blir läst. Men nyhetssajterna länkar till externa bloggar och slussar då läsarna vidare till sajter som redaktionerna varken har någon kontroll över eller något publicistiskt ansvar för. De som framför allt drar nytta av detta är de främlingsfientliga grupperna, menar historikern Helene Lööw: "De är vana att arbeta med alternativa metoder eftersom de har varit utestängda från mainstream-media och inte har några pengar. Det här kommer ju som manna från himlen för dem."
Ett exempel på hur sådana grupper arbetar ges i artikeln i Quick Reponse, där skribenten Karin Isaksson berättar om hur både DN.se och SvD.se haft webbomröstningar som de misstänker har kuppats. DN.se hade i november 2007 frågat om flyktingar skulle få stanna i Sverige. "Webbredaktionen fick rekordmånga svar inom några minuter. När SvD.se i februari 2008 frågade läsarna hur de skulle rösta om det var val i dag startades genast en diskussion på ett forum där rasistiska åsikter vädras. I forumet uppmanade deltagarna varandra att 'jävlas med SvD.se' genom att lägga sin röst på Sverigedemokraterna. Det dröjde inte länge förrän Sverigedemokraterna hade fått 75 procent av rösterna i omröstningen"
"Sånt händer ju", var kommentaren från nyhetschefen på SvD.se, Jonas Elgh, som menar att man försöker göra tydligt att resultatet inte är statistisk säkerställt på något sätt. Ett svagt argument! Det tycker också Helene Lööw som menar att det problematiska med läsarkontakterna, både när det gäller läsarkommentarer och länkar till externa bloggar, är att de får stå oemotsagda. "Personer med främlingsfientlig agenda kan dominera diskussionerna som då förvandlas till vad de vill att debatten ska bli."
Mitt eget förslag, publicerat nyligen i en annan tidning, är att de som kommenterar på nätet ska gå ut med sina egna namn. För det fick jag utstå en störtsjö av nedvärderande (och anonyma) kommentarer.
Ami Lönnroth
ami@bibliobi.com