Jag tror jag vet varför jag inte orkar följa rapporterna från presidentvalskampanjen i USA. Det stod klart för mig häromdagen när jag läste förordet till Anita Goldmans senaste bok, "Ljusbärarna".
Varför är godheten satt på undantag? undrar Anita Goldman. Varför ägnar vi så mycket tid, utrymme och kraft åt ondskan?
Tydligen tar vi människans inneboende egoism och egenintresse för givna. Är det därför de politiska kommentatorerna överträffar varandra med att leta efter kvinnoförakt och åldersförakt och rasism i uttalandena från Barack Obama och Hillary Clinton? Den "smutsiga valdebatt" som sägs oroa det demokratiska partiet är i själva verket just vad medierna vill ha för att hålla grytan kokande ända fram till dess att väljare, valda och åskådare kan dra sig tillbaka med en desillusionerad suck.
Men det finns de som får nog. Dit hör en ung student vid Yale, Ben Tannen, som i Yale Daily News (29/2) gör en genomgång av alla vidriga beskrivningar av Hillary Clinton som för närvarande cirkulerar på nätet. Han gör det sedan han själv upptäckt hur han tidigare haft precis samma fördomsfulla attityd själv. Men en dag föll fjällen från hans ögon. Han hade diskuterat de två demokratiska kandidaternas chanser med en grupp medstudenter. Han framhöll senator Clintons politiska erfarenhet. "Yeah, but shes such a bitch. And a skank" var motargumentet. Hon var alltså "en häxa och en slampa".
Sedan Ben Tannen hört dessa argument upprepas i olika varianter satte han sig vid datorn och fann en rad anti-Hillarygrupper på nätet, som på Facebook, "Hillary Clinton: Stop Running for President and Make Me a Sandwich" (Sluta tävla om presidentkandidaturen och gör mig en macka i stället!) med 38 853 medlemmar eller "Lifes a bitch, why vote for one?" (Livet är häxlikt, varför rösta på en häxa?) med 16 296 medlemmar.
Etablerade medier då? Ja, de gör vad de kan för att vidarebefordra samma bild, om än i något försiktigare vändningar. Antingen har hon varit för manhaftig, för påstridig, för högdragen eller också för kvinnligt svag - det var när hon grät i New Hampshire efter att ha vunnit primärvalet. Då noterade New York Times att hon i ett slag förvandlades från automat till vekling.
Det finns något som kallas härskartekniker. Begreppet är inte okänt här i Sverige även om det var en norsk politiker som präglade begreppet, nämligen Berit Ås. Jag har följt hennes kartläggning av och kamp mot manliga härskartekniker i över trettio år och resultatet har blivit en bok som gavs ut för några veckor sedan ("Förbannad är jag ganska ofta - samtal med Berit Ås").
De fem vanligaste härskarteknikerna som enligt henne används i offentligheten för att förminska kvinnor heter
1. Osynliggörande
2. Förlöjligande
3. Tillbakahållande av information
4. Dubbelbestraffning (det vill säga hur du än gör så gör du fel)
5. Skam- och skuldbeläggning
Det råder nog ingen tvekan om att Hillary Clinton utsätts för minst tre av dem: Hon är för manlig eller för kvinnlig, för stark eller för svag - det är härskarteknik nummer 4. Hon är en slampa, en kvinna som har för korta kjolar och visar klyftan mellan brösten - det är härskarteknik nummer 5, kanske också 2 - för visst är det lite löjligt med en kvinna i övre medelåldern som klär sig som en ung tjej?
Vad finns det för motdrag?
Viktigast! Identifiera härskarteknikerna och påtala dem. Så som den unge Yalestudenten gjorde, utan att känna till just det begreppet. Det hjälper att få ord på vad som sker när människor utsätts för fula skamgrepp.
Ami Lönnroth
ami@bibliobi.com