En kort sammanfattning: Hängiven lärarinna och pionjärledare i Östberlin drabbas kort före Berlinmurens fall av hjärtinfarkt och ligger i åtta månader i koma. När hon väl vaknar upp vill den unge sonen till varje pris skydda mamman från chocken att hennes älskade DDR har fallit samman och att det förhatliga väst gjort sitt intåg. Han jagar desperat efter livsmedel med de rätta etiketterna, visar bandade teveprogram från DDR-tiden etcetra. Arbetslösa och förbittrade grannar spelar med i komedin och deras älskade socialiststat återuppstår för några ögonblick runt kvinnans sjuksäng.
Sedan 2003 har jag som journalistlärare på UNDP-uppdrag hunnit bli lite bekant med en del av forna Sovjet, bland annat de centralasiatiska republikerna Kazakstan och Kirgizistan. Nostalgin lever där också och Lenin står fortfarande staty utanför universitetet i Bisjkek. Otaliga gånger har jag hört temat "det var bättre förr" upprepas av människor som i princip borde njuta av friheten efter Sovjetstatens sammanbrott. I stället ser de tillbaka på en tid då trygghet och ordning rådde, då utbildning var gratis liksom läkarvård, då ingen var rik men inte heller någon var fattig. Nu ökar i stället klyftorna. En liten elit berikar sig medan flertalet lever fattigt, ibland extremt fattigt. I Kirgizistan har detta haft till följd att muslimsk extremism är på frammarsch, att de muslimska äktenskapen ökar och de civila minskar - man har inte råd att betala registreringsavgiften. Det innebär att de flesta nygifta kvinnor är helt rättslösa.
Men det som det talas mindre om därför att det inte lika synligt påverkar vardagen är det faktum att en radioaktiv katastrof hotar Centralasien. 800 miljoner ton radioaktivt avfall ligger under bar himmel, enligt FN. I somras vädjade fyra länder i regionen till västvärlden, EU och FN om hjälp vid ett möte i Genève. Sverige deltog inte. Den enda som hittills har uppmärksammat det i Sverige är journalisten Gunilla von Hall i en artikel i Svenska Dagbladet den 30 juni i år. Ett citat ur den:
- Under Sovjetåren fanns viss kontroll med taggtrådsstängsel, cementskydd och vakter med Geigermätare. När Sovjet försvann och den ekonomiska krisen slog till på 1990-talet rasade alltihop samman, säger Neal Walker, FN:s representant i Kirgizistan till SvD. Extra riskfyllt är det eftersom området med radioaktivt avfall regelbundet drabbas av jordbävningar och extremt väder som kan få radioaktivt material att spridas snabbt och okontrollerat.
Det kommer att ta ett sekel att röja upp Ryssland, de gamla sovjetrepublikerna får klara sig själva, sade nyligen de ansvariga på energimyndigheten i Moskva. Det berättar Gunnar Westberg i styrelsen för IPPNW , det internationella Läkare mot kärnvapen, när vi talas vid.
Nu stundar klimatmötet i Köpenhamn. Risken är stor att vi i stället för att höra om den hotande kärnavfallskatastrofen i det avlägsna Centralasien eller de radioaktivt förorenade områdena i USA och Australien (problemet är alltså inte exklusivt postsovjetiskt) får lyssna till lovsånger om kärnkraften som en lösning på växthuseffekten. För trettio år sedan var vi många som demonstrerade mot kärnkraft för de olösta problemen med avfallet. Problem som nu finns över hela världen.
De kan bli än värre i framtiden.
Ami Lönnroth
ami@bibliobi.com