Hur kan en sjal ställa till så mycket upprördhet? I generationer har kvinnor i hela Norden burit sjal utan att det bråkats om det. Inte heller slöjan är oss främmande. En av våra mest kända och älskade tavlor på Nationalmuseum, målad av Roslin 1768, heter "Damen med slöjan".
Men nu är slöjan laddad. För några år sedan diskuterades det om kvinnliga programledare i SVT skulle ha rätt att bära slöja. Just nu är det i Danmark som slöjdebattens vågor går höga, tørklædedebaten. Den är tydligen symbol för allt ont som kan tänkas drabba vårt broder- och systerfolk på andra sidan sundet - i varje fall för en högljudd politisk opinion främst företrädd av Dansk Folkeparti.
Under en veckas rundresa i Danmark hann jag både träna min politiska och danska språkförståelse genom att lyssna på Danmarks Radio i bilen, medan det sagolikt vackra vårlandskapet bredde ut sig längs vägen. Av sig själv dök texten till Danmarks nationalsång upp i huvudet, den som jag lärde mig i skolan för mer än ett halvt sekel sen - Der er et yndigt land.... Det är detta land som nu av Dansk Folkeparti anses hotat av muslimer och asylsökande flyktingar. Tongångar som hörs inte bara i detta öppet rasistiska parti, utan även i det mer salongsfähiga Venstre (v) som innehar regeringsmakten med hjälp av just Dansk Folkeparti.
"Ta bort alla bidrag till asylsökande och lägg pengarna på våra stackars fattiga danskar som inte har råd med maten längre" - så lät ett av förslagen som helt seriöst debatterades i danska P1. Men mest diskuterades i dessa dagar frågan om ett slöjförbud för domare i det danska rättsväsendet. I stora annonser har Dansk Folkeparti visat kvinnor i burka som domare i danska rättssalar. Detta som eldunderstöd till Venstres ledning som har lagt en motion i Folketinget om slöjförbud för danska domare.
Än så länge ett hypotetiskt problem eftersom ingen domare med slöja ännu har förekommit. Men annonserna fick Danmarks integrations- och kirkeminister Birthe Rønn Hornbech (v) att gå emot sitt eget parti i en debattartikel i tidningen Politiken den 14 maj: "Fanatiska antimuslimer försöker att inbilla befolkningen att domarämbetet nu kommer att invaderas av kvinnor i burka och med hammare i handen."
Hon vänder och vrider på frågan: Varför stanna vid kvinnorna, undrar hon. Då ska väl också män som aspirerar på domarämbetet tvingas raka av sig skägget. För är inte skägget en muslimsk symbol kanske? Och hur är det med den judiska kalotten? Och den som har ett kors i en halskedja?
Visst, påpekar hon, en ung kunnig kvinnlig jurist med slöja som söker anställning som domare kan förväntas blir extra noga granskad. "Men är det överhuvudtaget något problem att anställa kvinnliga domare med slöja när vi i generationer anställt ivrigt troende kristna vid domstolarna?" Inte nödvändigtvis, resonerar Birthe Rønn Hornbech och drar slutsatsen att det inte är den lagstiftande församlingen, utan domstolarna själva som ska bestämma vem som ska kunna utnämnas till domare. Med andra ord - skilj på politik och religion!
Dagen efter denna debattartikel gick Venstres förslag om slöjförbud igenom i folketinget. Ministerns markering hade inte hjälpt - en ensam ropandes röst i öknen. Mina danska vänner, väl insatta i debatten, var inte förvånade. "Sådant är tonläget i dansk politik. Här är det numera helt ok för etablerade personer att vara öppet rasistiska. Dit har ni inte hunnit i Sverige ännu. Men vänta bara till nästa val när Sverigedemokraterna tagit sig in i riksdagen - då får ni det likadant."
Har de rätt?
Man kanske skulle börja bära sjal som ren solidaritetshandling.
Ami Lönnroth
ami@bibliobi.com