Just nu lever landets 80- och 90-åringar farligt, i synnerhet kvinnor med städ- och pysselambitioner. Det är nämligen denna vecka som adventsstjärnorna ska upp, och julgardinerna. Och det är nu det blir en peak på sjukhusens ortopediska avdelningar efter alla fallolyckor och frakturer i samband med adventsförberedelser. Allt enligt geriatrikern Börje Bjelke, ansvarig för äldresjukvården i Blekinge. Ett stycke förebyggande hälsovård är med andra ord att sluta pynta.
Detta goda råd fick jag som extra krydda vid en rundringning till geriatriker i landet efter den senaste skräckhistorien om hur gamla blir behandlade - jag tänker förstås på äldreboendet i Halmstad. Och jag ställde mig frågan: Var skulle jag helst vilja bo om jag blir gammal och sjuk? Riktigt gammal alltså. För enligt Socialstyrelsens kriterier tillhör jag redan geriatriken. Den magiska gränsen går vid 65.
Halmstad stryks förstås genast från listan - även om min halländske man nog gärna kunde tänka sig att knyta an till sina rötter. Nyligen var jag på besök i Göteborg, den stad där jag föddes och växte upp. En stad jag älskar. Men åldras och dö där - nej tack. Geriatriken som en gång var en stolt förebild för övriga landet, uppbyggd av professor Alvar Svanborg, sjunger nu sin svanesång. De sista 20 geriatriska vårdplatserna läggs ned på Östra sjukhuset. En utmärkt välfungerande avdelning med tid och kärlek för sina patienter sparas bort. Smartare lösningar ställs i utsikt, enligt hurtiga sjukvårdsadministratörer. Smarta för vem? kan man undra. Det är en ironi att det just är i Göteborg som riksstämman i morgon inleds med bland annat ett antal intressanta seminarier och föredrag om geriatrik.
Vill jag bli gammal i den stad jag nu bor, Södertälje? Ja helst, men inte under de villkor som erbjuds av den borgerliga alliansen. "Vårdval Stockholm" innebär ingen som helst valfrihet för den enskilda äldre patienten. Skulle jag bli så sjuk att jag inte längre kan bo hemma får jag tacksamt ta emot den plats i ett äldreboende som bjuds och inte räkna med att få någon kvalificerad sjukvård där. Ett bemanningsföretag, norska Legesvisitten, ersätter sedan i våras ett välfungerande samarbete mellan stadens äldreboenden och Södertälje sjukhus. Färska uppgifter visar att patienter på äldreboenden nu allt oftare remitteras till akuten, där de kan bli liggande i timmar, även för åkommor som inte kräver sjukhusvård, i stället för att som förut få läkarvård på plats. De gamla bollas och det allmänna belastas med dubbla läkarkostnader.
Skulle jag vilja bli gammal i Östergötland? Kanske inte i Norrköping - där har geriatriken varit på sparlåga sedan geriatrik som specialitet försvann i mitten på 90-talet. Hellre då Linköping. Där har visserligen också de geriatriska vårdplatserna minskat, från 140 platser 1995 till cirka 50 i dag. Och det händer förstås att patienter hamnar fel. Men geriatrik är inte enbart slutenvård. Enligt professor Jan Marcusson har östgötalandstinget en bra attityd till äldrevården. "Primärvård och specialistvård funkar i det här landstinget. Det är inte som i Stockholm som är ett skräckexempel."
Det stora problemet - det tycks samtliga geriatriker jag talar med vara överens om - är dock de förödande konsekvenserna av den så kallade Ädelreformen från 1992 när omsorg om sjuka och handikappade lades ut på kommunerna. Gamla skröpliga sjuka patienter blev plötsligt "boende", "brukare" eller "gäster". Detta nyspråk gjorde dem inte friskare.
Frågan kvarstår: Var vill jag bli gammal?
Ami Lönnroth
ami@bibliobi.com