Ett hav av tulpaner prytt med texten "Tulpaner ger vårkänslor " har lyst upp vintergråheten från reklampelare för Storstockholms kollektivresenärer några januariveckor. Men de goda känslorna blev svåra att hålla uppe vid närmare studium av de färggranna affischerna. Som avsändare för budskapet stod någon okänd odlarorganisation med EU:s karakteristiska logga.
Jodå, närmare efterforskningar bekräftar de värsta misstankarna: Tulpankampanjen drivs av holländska tulpanodlare som fått halva kostnaden täckt av bidrag från EU:s jordbrukskommissionär. 4 miljoner kronor av EU:s jordbruksstöd har gått till att uppmuntra oss i Norden att köpa fler tulpanbuketter. Det är visserligen felräkningspengar i sammanhanget men ett svårslaget exempel på den mångfaldiga idiotin när den europeiska unionen är som värst.
Grundfelet är naturligtvis att EU:s jordbrukspolitik i sin helhet bidrar till en orättvis och fördyrande världsordning för livsmedelsproduktion. Politiken kan tydligen härtill inbegripa att EU på en privat marknad ger stöd till försäljningen av en prydnadsblomma men inte andra. Vad innebär det för den fria marknadens konkurrens?
Som väl är verkar det åtminstone inte vara möjligt att få pengar för att marknadsföra tulpaner från ett särskilt land eller en särskild odlare. Svenskar köper redan snittulpaner mer än kanske några andra i världen, enligt uppgift 130 miljoner om året. Förr i världen drömde vi kanske om "tulpaner från Amsterdam". I dag lär 80 procent av de snittulpaner som säljs i Sverige vara odlade här i växthus. Holländarna och EU torde därför sköta marknadsföringen för svenska odlare, om de nu behöver någon. Mest tjänar nog svenska reklambyråer och SL på tokigheterna.
Det är just sådant här vi inte behöver höra från EU ett år som detta. Det är ett slag i ansiktet på oss EU-vänner, då så mycket står på spel. Om mindre än ett halvår har vi val till Europaparlamentet, i sommar utses en ny kommission och i höst ska Sverige vara ordförande i EU:s ministerråd. Kraven växer på att EU samlar sig till en gemensam energipolitik, till att göra en ordentlig fredsinsats i Mellanöstern och att i höst ge ett avgörande bidrag så att det kan bli en ordentlig internationell klimatuppgörelse vid FN-mötet i Köpenhamn.
Valet till Europaparlamentet 7 juni (har ni sett datum och lagt det på minnet?) skulle ge de svenska politiska partierna en möjlighet att lyfta fram EU och vad de vill göra inom ramen för det europeiska samarbetet. Men av vad vi hittills sett om partiernas nomineringar blir det inga spännanden namn på valsedlarna. Socialdemokraterna, som hade behövt kunna utnyttja EU-valet för att få ett opinionslyft inför riksdagsvalet nästa år, torde ha spelat bort chanserna att göra något intressant av Europapolitiken genom samarbetet med Vänstern och Miljöpartiet. Risken är stor att vi får ännu ett Europaval med rekordlågt deltagande med ett småparti som vinnare - den här gången Sverigedemokraterna.
Och vem kan egentligen ta en organisation som stöder marknadsföring av tulpaner på allvar? Ännu ett halvår har Margot Wallström ansvar för informationen om EU. Hon kan väl åtminstone tränga in sin jordbrukskommissionärskollega Mariann Fischer Boel i ett korridorshörn och fråga vad hon egentligen håller på med.
ANDERS MELLBOURN