Det finns tre nivåer av uppförande beroende på i vilket sammanhang vi befinner oss. Vi kan vara:
Supertrevlig människa
Civiliserad människa
Grottmänniska
Hemma och med goda vänner är vi i regel supertrevliga människor. Vi bjuder på oss själva, skrattar, visar kärlek och värme. Vi tar hand om varandra, vill alla väl och visar upp våra bästa sidor.
På jobbet försöker vi bete oss som folk. Trots att vi umgås mycket mer med jobbarkompisarna än med nära och kära orkar vi i regel inte upp ovanför nivån "civiliserad människa".
Vi tackar, ber om ursäkt, väntar på vår tur. Ibland frågar vi hur någon mår. Stundtals är vi riktigt trevliga och bjuder på storslaget fikabröd, men det är ändå bara enstaka punktinsatser av trevlighet.
Likadant beter vi oss på föräldramötet och i idrottsföreningen.
Slutligen har vi en arena där det tycks socialt accepterat att bete sig precis hur som helst och ibland är det bara avsaknaden av gutturala strupljud som gör att man inte på allvar tror sig vara förflyttad till homo sapiens absoluta födelse.
Det är mataffären.
Här är det helt okej att med vagnen preja undan andra vid kyldisken, att armbåga sig fram till den lagrade reaosten, att fräsa åt någon som rör sig lite för sakta och att från sin position längst bak i kön rusa förbi alla andra när en ny kassa öppnas.
Sist jag storhandlade betedde jag mig tvärtom. Jag log åt alla, levererade små trevliga kommentarer till främlingar och bjöd andra att gå före.
Det var inte med flit. Jag är bara väldigt påverkad av ett märkligt uppdrag för vår lördagsbilaga Paus. På lördag får du förklaringen.
CARINA GLENNING