Raketer från Gazaremsan regnar ner över städer och samhällen södra Israel. Att Hamas skjuter raketer mot civila mål i Israel är inte ovanligt. De senaste åren har det skett med jämna mellanrum. I torsdags dödades tre israeler av en raket. Avsändare var Hamas, organisationen som styr på Gazaremsan sedan 2007 och är terrorstämplade av bland annat EU, USA och Israel.
I onsdags förra veckan genomförde det israeliska flygvapnet en attack där en av Hamas högsta militära ledare, Ahmed al-Jabari dödades. Från israeliskt håll menade man att attacken var en konsekvens av Hamas intensifierade raketbeskjutningar under hösten. Hamas ser det som en krigsförklaring.
Sedan dess har situationen trappats upp. Israelerna fortsatte sina flygangrepp mot vapendepåer och ammunitionslager i Gaza City och övriga Gaza, medan Hamas fortsatte med raketbeskjutningar. Under veckoslutet närmare 200 stycken. Israel har kallad in tusentals reservister och ställt upp flera militärbrigader vid Gazas gräns, medan Hamas militära gren Qassambrigaden hotat med att öppna ”helvetets portar” för israelerna.
De senaste dagarnas konflikt är den största sedan det tre veckor långa Gazakriget i januari för snart fyra år sedan. Det är också den största konflikten sedan den arabiska våren helt ritade om de politiska förutsättningarna i Mellanöstern.
Egypten stod på många sätt i centrum för den arabiska våren. Eftersom Mellanösterns största land gränsar mot både Israel och Gazaremsan och är det enda arabland som har en fredsöverenskommelse med israelerna har det också en nyckelroll att spela i lösningen av den pågående konflikten.
Egyptens premiärminister Hisham Qandil besökte Gaza i fredags. Från hemmaopinionen finns ett stort tryck på honom och presidenten Mohammed Mursi att visa stöd för palestinierna. Men egypternas svängrum är begränsat eftersom man är ekonomiskt beroende av USA, Israels närmaste allierad.
Beroende på hur landets demokratiska ledning spelar sina kort kan man bli en förebild för Gazaborna. För är det en sak som är tydlig är det att den arabiska våren aldrig kom till Gaza. Det gör att palestinerna som bor där lever under helt andra förutsättningar än de som bor i Israel eller på Västbanken.
Palestinier som bor i Israel har demokratiska rättigheter. De som bor i Gaza har det inte. Det palestinska styret på Västbanken skjuter inte raketer på Israel och blir därför inte utsatta för flygangrepp. Det största hindret mot fred i området är bristen på demokrati i Gaza. Bara när hela det palestinska området får en ledning som erkänner Israels existensberättigande och sin egen befolknings demokratiska rättigheter kan Palestinakonflikten lösas.