En förbluffad omvärld fick höra om hur Usama bin Ladin kunnat gömma sig i ett komfortabelt hus i hjärtat av Pakistan, långt från de oländiga Tora Bora-bergens grottor där han länge troddes hålla sig undan.
Nära tio år efter 11 september är inspiratören och chefsideologen bakom terrorattentaten i New York död. Han är saknad av väldigt få - med undantag för palestinska Hamas, som beklagat dödandet av en helig krigare. I övrigt möttes Obamas besked av lättnad i både öst och väst. Först under de senaste dagarna har en debatt blossat upp om vad som egentligen hände under kommandoräden och om det inte borde ha varit möjligt att gripa bin Ladin levande.
Det många frågar sig är om en tillfångatagen bin Ladin hade blivit en samlande gestalt som fortsatt förmått ingjuta handlingskraft i sina sympatisörer. Jag är inte så säker på det. Det finns förvisso en risk för att vi går in i en period där risken för terrorattentat ökar, genom sympatiaktioner för den döde al Qaida-ledaren. Men känslan just nu, efter den hoppingivande arabiska våren, är att attraktionskraften i den våldets och glädjelöshetens ideologi som var bin Ladins är mindre än på mycket länge.
Det protesterna i de arabiska diktaturerna visar är att längtan efter universella mänskliga rättigheter inte känner några gränser vad gäller etnisk eller religiös tillhörighet. Hundratusentals människor är beredda att riskera sina liv genom att gå ut på gatorna i fredliga protester mot brutala regimer. För rätten att säga sitt hjärtas mening, rösta i demokratiska val och läsa sanningar i en fri press.
Vad har bin Ladin egentligen åstadkommit? Egentligen inte mycket, menar exempelvis tidningen Economist. Han har misslyckats med sina huvudsakliga mål: att driva ut icke-muslimska trupper ur de arabiska länderna och att få unga muslimer att välja bort allt västerländskt inflytande. Och Israel blomstrar alltjämt.
Men jag är rädd för att den skada han åsamkat muslimer världen över kommer att ta lång tid att reparera. I spåren av terrorhoten har säkerhetstjänster i alla länder skärpt sin övervakning. Misstänksamheten mot praktiserande muslimer har brett ut sig, och främlingsfientliga partier har fått förnyad näring av terrorskräcken. Under tio års tid har vi underkastats närmast löjeväckande säkerhetsrutiner på flygplatserna - med scanning av skor och beslagtagande av hårspray och vällingflaskor. Som om detta skulle stoppa terrorn. Vi lever i dag med en långtgående övervakning av våra göranden och låtanden på nätet och i mobiltrafiken.
Men allvarligast av allt. Många länder har i terrorjaktens namn gjort sig skyldiga till oacceptabla rättsövergrepp mot enskilda människor. Guantánamo är en perverterad seger för bin Ladin. Fria och demokratiska länder måste stå upp för de värderingar som unga araber just nu offrar sina liv för i Libyen, Syrien och Jemen.