En avgörande fråga för Europas framtid är EU:s fortsatta utvidgning. Som varm EU-vän ser jag gärna att unionen fortsätter att växa. Min personliga övertygelse är att ett utvecklat europeiskt samarbete är det bästa för Europas länder, såväl för deras enskilda utveckling som för möjligheten att kunna spela en betydande roll gemensamt internationellt.
EU-samarbetet kräver ekonomiska resurser för att fungera effektivt och medlemsstaterna bär ett ansvar för att vara med och bidra till detta. Samtidigt har EU också ett ansvar för att dessa ekonomiska resurser används effektivt. EU:s budget måste styras utifrån vad som är bäst för samtliga EU-medborgare och inte vad som enbart gynnar vissa länder, regioner och särintressen.
Jag blev därför oerhört besviken när EU-kommissionen i sin nyligen presenterade budgetöversyn inte vill verka för att omfördela resurser från jordbrukspolitik och strukturfonder till framtidsinvesteringar som miljövänlig infrastruktur, stöd till mänskliga rättigheter och forskning i världsklass.
På hemmaplan försvaras EU:s slösaktiga jordbrukspolitik framförallt av Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och det är inte svårt att förstå vilket intresse organisationen har av att göra det. Men tycker LRF verkligen att det är rimligt att Europas skattebetalare fortsätter finansiera stora markägare och multinationella bolag?
Förra året presenterade Farmsubsidy.org forskning som visade att inte mindre än en fjärdedel av EU:s jordbruksstöd går till storföretag. Exempelvis Ligabue, ett italienskt lyxcateringbolag, fick 148 000 euro år 2008 för mjölkprodukterna som konsumerades av resenärer medan spanska tobaksodlare tilldelas 4 000 euro per hektar odlad mark.
Det är orimligt om jordbrukspolitiken och strukturfonderna för nästa budgetram, 2014-2020, tillåts fortsätta konsumera närmare 80 procent av EU:s budget.
Den borgerliga alliansen kommer fortsätta att ta ansvar för skattebetalarnas pengar och vi är beredda att förhandla hårt, dels för att EU-budgeten ska minska i omfattning till mindre än en procent av EU-ländernas samlade BNI och dels för att resurserna ska omprioriteras och omfördelas. EU behöver lägga mindre pengar på jordbruksstöd och strukturfonder och investera mer i gemensam rättspolitik, forskning, utrikespolitik och klimat.
I tider då kritik riktas mot länder i Europa som inte har skött sina statliga finanser är behovet större än någonsin att EU föregår med gott exempel.
Birgitta Ohlsson,
EU-minister (FP)