För ett år sedan beslutade en riksdagsmajoritet att det nu var dags att införa en anmälningsplikt för idrottshuliganer. Genom att huliganen ska anmäla sig på en polisstation vid tidpunkten för matchen blir det fysiskt omöjligt att få tillträde till arenan. Det vore en överdrift att säga att regeringen, polis och idrottsrörelse gjorde vågen när beslutet drevs igenom.
Själv kom jag in i bilden när jag i november 2011 utsågs till Nationell samordnare mot idrottsrelaterad brottslighet.
Jag lade för några månader sedan fram ett delbetänkande med rubriken "Mindre våld för pengarna". I det betänkandet redovisar jag alternativa lösningar genom bl.a. olika skärpningar av gällande lag om tillträdesförbud till idrottsarrangemang. Enligt denna lag kan en person förbjudas att besöka ett idrottsarrangemang om det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att han eller hon kommer att begå brott under tävlingen. Utöver längre straffsatser föreslår jag att tillträdesförbudet vidgas till området närmast runt arenan. Dessa skärpningar, tillsammans med ett förslag att få upprätta register över dem som har tillträdesförbud eller som är föremål för arrangörsavstängning, är enligt min mening ett fullgott alternativ.
Riksdagsmajoritetens förslag utgår från att systemet tillämpas internt i England. Så är dock inte fallet eftersom anmälningsplikten endast kan gälla när landslaget eller engelska klubbar spelar utomlands. Det har aldrig förekommit anmälningsplikt vid matcher mellan klubbar i England och lagen medger inte heller denna möjlighet. Däremot har de en tuff lagstiftning kring tillträdesförbud som jag delvis haft som förebild i mitt arbete.
Ett genomförande av anmälningsplikt inskränker allvarligt medborgarnas rörelsefrihet. Inskränkningar måste vara proportionella till det behov eller det resultat man vill uppnå. Om det är möjligt att åstadkomma det som eftersträvas med andra ingripanden måste man först gå den vägen.
Att införa en anmälningsplikt reser rader av frågor. Hur hanterar man ensamstående pappor med minderåriga barn som bor ett stenkast från aktuell arena? Vad gör man om en person inte anmäler sig? Listan på praktiska problem kan göras lång.
Om den politiska viljan är att skärpa lagstiftningen utöver mina förslag i delbetänkandet föreslår jag att man vid överträdelser av lagen om tillträdesförbud snarare studerar möjligheterna till utvidgat kontaktförbud i kombination med elektronisk övervakning via s.k. fotboja (populärt benämnt besöksförbud). Särskilt utvidgat kontaktförbud ska enligt gällande lagstiftning omfatta ett väl avgränsat, men som regel inte alltför stort, område. Här finns ett etablerat legalt regelsystem att luta sig mot. Denna lagstiftning tillämpas idag t.ex. mot män som misshandlar sina kvinnor.
Det är ju inte varje dag i ens statstjänstemannakarriär då man har anledning att ifrågasätta ett riksdagsbeslut. Regerandet i minoritet har sin prislapp! Och utskottsinitiativ kan ibland bli missriktade när man kommer ned på skruv- och mutternivå.