Det är valsäsong i Europa. Frankrike, Grekland, Serbien, Irland håller en eller flera valomgångar. Det må vara president- eller parlamentsval, men frågan är ändå en och densamma: Hur ska vi undkomma svångremmen?
Svaren är också desamma: Vi betalar inte - för att tala med den italienske Nobelpristagaren Dario Fo.
Högljuddast i kören tycks grekerna vara. De är också sämst ute. Men inställningen är densamma i Frankrike: Där tror de att ett byte i Elyséepalatset ska trolla fram resurser till det mesta.
Från läktarplats kommenterar vår Anders Borg i magistrala tonfall - och visst känns det skönt att tillhöra ett land där vi gjort läxan. Men så där alldeles fläckfria är vi inte. Alldeles nyss kördes Saab-pjäsen månad efter månad, halvår efter halvår. Den hade samma story som Grekland nu: det missförstådda men ack så värdefulla bilmärket som bara väntade på att Den Rätte skulle komma till Trollhättan.Han kom inte och nu arbetar konkursförvaltarna med att skrapa fram vad som finns av värde. Att det skulle gå så var tydligt för flera år sedan: biltillverkning måste vara lönsam, bilar måste säljas med vinst.
Samma sak gäller stater: de kan låna men inte hur länge som helst. Får de inte tillräckligt med skatter eller andra intäkter kan de inte fortsätta. Så är det för Grekland - och det har varit uppenbart ett par år nu. Men precis som med Saab har man fortsatt att ösa in pengar - "man" är lika med tyska skattebetalare - och fått krav på mer och mer till svar. Plus spottloskor om översitteri.Vad detta är så inte är det ekonomiskt förstånd. Andra länder har befunnit sig i samma läge som Grekland. Argentina gjorde bankrutt, Ryssland likaså. Och när finanskrisen slog som hårdast böjde sig Lettland och andra baltiska länder och tog ett mycket djupt andetag. Och Portugal kämpar nu. Så varför inte Grekland?
Därför att det precis som Saab kommit upp i prestigeklassen. Och därför att Europa tror sig ha råd med sådan lyx. Den villfarelsen kan bli dyrbar på mer än ett sätt. När ledare inte förmår tala klarspråk och ta ansvar känner människor sig lurade: Det är någon som tar för sig på min bekostnad. Det är "dom där uppe", det är de ansiktslösa bankerna, det är utlänningarna som tjänar på globaliseringen, det är invandrare som inte arbetar alternativt tar våra jobb, det är "muslimerna" som översvämmar vårt land. Ochsåvidare, ochsåvidare.
I det nya enade Europa återföds nationalismen - förorättad, aggressiv. Ja, det är lätt att gå ner sig i pessimism inför de valhänta försöken att räta upp Europa. Ändå ligger receptet där, formulerat av Nicolas Sarkozy: vi måste arbeta mer för att tjäna mer. Det var hans valslogan för fem år sedan, när han vann presidentvalet.
Den var helt rätt, men ingen - varken Sarkozy eller väljarna - insåg HUR mycket mer de måste arbeta.
Och detta är hela Europas problem: i söder som i norr vill vi leva godare än vårt arbete kan betala.