Ännu har detta emellertid inte hänt. I stället har regeringen själv - och särskilt dess chef börjat undergräva sin ställning. Och det på ett område som inte brukar medföra större politiska risker. Försvaret är av gammalt gemensam terräng för moderater och socialdemokrater.
Det stod tidigt klart att försvarsminister Sten Tolgfors inte skulle klara upp vapenaffären med saudierna - och det oberoende av huruvida han vetat om exakt vad myndigheten FOI gjort eller inte gjort. Problemet var ett annat. Att Sverige hade en omfattande vapenexport till ett land som Saudiarabien var en nyhet för svensk opinion. Och den gillade det inte.
Under kalla kriget var svensk alliansfrihet helig, den motiverade vapentillverkningen och även exporten: Utan egna vapen kunde Sverige inte försvaras. Och utan exportmöjligheter skulle vapentillverkningen bli alldeles omöjligt dyrbar.
Men detta är historia. I dag är Sverige ?nästan-medlem? i Nato. Hur tät denna relation är uppenbarades när det norska Herkulesplanet störtade i Kebnekajse - ironiskt nog medan de saudiska vapenaffärerna rullades upp. Vapenaffärerna har emellertid fortsatt i skymundan med undantag av de patetiska försöken att sälja JAS-plan. Också Sverige har sitt militärindustriella komplex. När detta kom fram i ljuset blev Tolgfors avgång nödvändig.
Statsministerns gråtmilda försök att kamouflera med ledsna statsrådsbarn kan inte dölja att det handlar om att få bort den känsliga frågan om vapenexporten från nyhetsplats.
Det borde inte lyckas. Vapenbyken behöver tvättas - för att citera salig Sten Andersson, utrikesminister under en annan vapenaffär.
Och här finns ett tillfälle för Fredrik Reinfeldt att vända svensk vapenpolitik. Tillverkning - ja, försäljning till andra länder - ja. Men absolut inte till länder av Saudiarabiens sort, en diktatur i händerna på en extremt konservativ kungafamilj med ett sällsynt motbjudande institutionaliserat kvinnoförtryck. Sedan må de kunna betala hur mycket som helst.
I stället skyler sig regeringen med att det var socialdemokraterna som inledde affärerna med saudierna. Med den motiveringen är det svårt att förstå varför vi ska byta regering, en ny ska ju bara följa i en gammals spår?
Ett tillfälle alltså att göra nytt och rätt - och att skapa spänning i politiken. Jag fruktar tyvärr att det inte kommer att gå så. Hade Fredrik Reinfeldt vädrat politiska möjligheter hade han redan i torsdags haft en ny försvarsminister att presentera. I stället har han förstärkt intrycket av en regeringschef som låter saker hända, som visserligen vet att motståndet växer men inte förmår uppbåda intresse och kraft nog att möta det.
Det är farligt att spå om väder och politik, ändå gör jag det: vintern 2012 blir vändpunkten för alliansen och för Fredrik Reinfeldts sätt att ?bära ansvar för landet?.
Barbro Hedvall