I nästan varje läge som vi som journalister skriver eller gör TV i ett ämne finns det en eller flera som vet mer än vad vi gör och som är ännu närmare det skeende vi skildrar. Det är journalistens lott.
Vi jagar nyheter, vi talar med ögonvittnen och med experter, får nyhetstips, idéer och inspel från er läsare och tittare. Även när vi gräver och får tag på unikt källmaterial behöver vi intervjua sakkunniga och berörda för att ge perspektiv och sammanhang.
I ökande grad får vi också hjälp av läsare som skickar in bilder och videofilmer. Nästan varenda person är i dag utrustad med en smart mobil som gör det möjligt att på ett helt nytt sätt dokumentera händelser. Vi på Corren sätter enormt stort värde på att få in denna typ av bilder och tips. Bilderna ser ni i tidningen, på Corren.se och på 24Corren. Som vår webbchef Karl Öfverström uttrycker saken: "Läsarna är våra ögon."
Men vi publicerar bara bilderna efter det att vi gjort en sedvanlig publicistisk bedömning. Vår unika kompetens är att nyhetsprioritera, värdera källornas trovärdighet, att berätta på ett begripligt sätt och reda ut och presentera komplicerade samband. På en redaktion pågår därtill hela tiden ett samtal om de pressetiska avvägningarna.
Är det rätt att berätta att statsminister Fredrik Reinfeldt och hans fru Filippa Reinfeldt separerat? Ja, eftersom det handlar om ett statsministerpar som i officiella sammanhang representerat Sverige. Men detaljerna kring separationen är inte relevanta.
Ska vi publicera namn på en politiker som gjort ett övertramp eller inte? Hur närgångna bilder ska vi visa från en brand eller en bilolycka? Hur många detaljer ska vi återge när vi beskriver ett våldsdåd? Har vi talat tillräckligt ingående med båda sidorna i en konflikt?
Detta är en del av den dagliga diskussionen på en redaktion och skiljer den redaktionella miljön från de publiceringar som görs på bloggar och i sociala medier.
Men en nyhetsredaktion är helt beroende av samspelet med läsare och tittare. På Mediedagarna i Göteborg i veckan berättade Paul Lewis, journalist på det brittiska tidningshuset The Guardian, om hur han arbetat för att rapportera om kravallerna i England i somras.
Lewis ville ge hela bilden av händelserna och inte bara återge polis- och myndighetsperspektivet. För att skildra det som skedde och göra begripligt varför kravallerna blossade upp använde han sig av mikrobloggen Twitter. Genom den kunde han ställa frågor om vad som var på gång och få svar från dem som var ögonvittnen på plats.
Genom de sociala medierna kunde han få information om var nya bråk startade och tillgång till bilder tagna på plats. Detta material använde han sedan till rapportering i tidningen men också för att liverapportera på Guardians nyhetssajt.
"Läsarna som grupp har förmågan att berätta vad som verkligen sker och korrigera falska rykten", sade Paul Lewis, som kallar detta samarbetsjournalistik.
För att stärka samspelet med läsarna har vi på nya Corren.se öppnat en funktion som gör att man som användare kan skriva in en kort nyhet och ladda upp bilder. Vi kallar detta Läsarnas och du hittar funktionen på Corren.se/lasarnas.
Därtill kan du på nya sajten under vardagar chatta med vår tjänstgörande webbredaktör. Där berättar vi vad som är på gång i vår nyhetsbevakning och tar emot synpunkter och tips. Chatten hittar du på Corren.se:s startsida.
Du är välkommen! Tillsammans stärker vi nyhetsbevakningen av Östergötland.
För övrigt