Utrikesminister Carl Bildt ger ett skolexempel på varför liberaler måste sätta fri- och rättigheter främst. När Fredrik Reinfeldt utnämnde honom blev många - från höger och vänster - positivt överraskade. Sverige har fått en utrikesminister med lång erfarenhet av både utrikespolitik och näringsliv, hette det.
Fast det är ju inte betydelselöst hur denna erfarenhet faktiskt ser ut! Carl Bildt verkar själv inte tycka att det är någon skillnad mellan styrelseuppdrag i exempelvis Body Shop och i Lundin Petroleum. Lundin har genom sin verksamhet i Sudan finansierat en betydande del av den islamistiska regimens vapenhandel - en regim som begår folkmord i det egna landet. Ekonomi och företagande är uppenbarligen en amoralisk verksamhet i utrikes- ministerns ögon.
Bildt har också tjänat pengar på affärer med tvivelaktiga företag på Balkan som har förbindelser med massmördare. Utrikesministern har även haft ekonomiska intressen i bolag ägda av den turkiska staten, som förföljer och har mördat tusentals kurder och regimkritiker. Något säger mig att listan över Carl Bildts smutsiga affärer kommer att bli ännu längre.
Av Bildts skrupelfria affärsverksamhet framgår att fri- och rättigheter i hans ögon kommer i andra hand om det finns pengar att dra in till den egna plånboken. Så varför är kritiken inte större från liberalt håll? Även om äganderätten är en av liberalismens grundpelare får aldrig fri- och rättigheter förhandlas bort till förmån för ekonomiska intressen.
Sverige ska vara ett land där demokratiska rättigheter går före affärsuppgörelser. Vi ska vara mycket tydliga mot diktaturer. Många av arabländerna har en utvecklad marknadsekonomi, men i dessa länder får kvinnor fortfarande inte rösta, inte köra bil, inte vistas utomhus utan en manlig beskyddare, inte resa utomlands utan skriftligt intyg från maken eller fadern. De flesta liberaler är mycket kritiska till detta. Om Carl Bildt ser mellan fingrarna eller rent av bedriver verksamhet som stärker totalitära regimers makt bör det förkastas, även om han ingår i en allians med stöd bland liberaler.
Bildts affärer handlar inte bara om affärer. Expressens reportrar Leo Lagercrantz och Johannes Nesser avslöjade nyligen att Bildt haft en ledande position i en amerikansk lobbygrupp som var pro en invasion i Irak. Oavsett vad man tycker om USA:s närvaro i Irak är det uppenbart att Bildt är en politiskt "flexibel" person. Ena dagen är han för en invasion i Irak, andra dagen anser han att USA:s närvaro är folkrätts- vidrigt.
Denna ideologiska rörlighet beror knappast på att Carl Bildt är en person som har lätt att ändra sig och öppet erkänna politiska misstag. Det är ju som alla vet precis tvärtom. Men möjligheter att få makt och position gör honom tydligen förhandlings- och förändringsbenägen. Det står numera klart vad som styr den mannens politik: egna intressen.
Vad har vi att vänta av Carl Bildt? Hur kommer den svenska utrikespolitiken att se ut?
Svaret står att söka i hans planer för vad han ska arbeta med i framtiden. Enligt insatta källor i Bryssel vill han efterträda Javier Solana som EU:s informelle utrikesminister. Sverige kommer att vara EU:s ordförandeland 2009 och Solana förmodas träda tillbaka samma år. Det ligger nära till hands att misstänka att Bildt kommer att använda sin position som utrikesminister för att stärka sina möjligheter att efterträda Solana. Jag ser inget ont i att en svensk minister får en position i EU, men landets ministrar ska sätta Sveriges intressen i första rummet, inte sina egna.