Vi lånar författarens tankar, vi utbyter känslor och vi stjäl idéer och ord. Men vi lånar också litteraturen rent fysiskt och våra bibliotek är kanske den allra viktigaste kulturinstitutionen i ett samhälle.
Jag kommer ihåg hur höjdpunkten på Tokarpskolan på låg- och mellanstadiet var när vi en gång per vecka fick springa förbi skolbiblioteket och välja veckans bok. Jag glömmer inte hur jag önskade mig högar av böcker till varje jul och födelsedag.
Men framförallt minns jag hur jag på en skranglig flickcykel brukade cykla längs Gamla Ledbergsvägen till den lilla biblioteksfilialen i Malmslätt nära flygfälten. Hur jag ömsom omsorgsfullt ömsom andaktsfullt valde ut de böcker jag skulle läsa de närmaste veckorna. Hur perioderna av läsning skiftade. Hästböcker som övergick till Vibeke Olssons Ulrike och kriget, Anne Franks dagbok och Katarina Taikons böcker om den romska flickan Katitzi. De tre senare böcker som formade det samhällsengagemang jag har i dag. Jag minns hur hela cykelkorgen på den skrangliga flickcykeln fylldes och hur någon bok till och med sattes fast på pakethållaren för att få plats. I bland på lördagarna brukade jag följa med pappa in till stadsbiblioteket i Linköping.
Jag tycker fortfarande att det är något alldeles ljuvligt över känslan att besöka ett bibliotek. Lukten, vetgiriga individer som letar bland hyllorna och någon som redan fastnat läsandes på plats i en lånebok. I dag lånar jag mest böcker av vänner som de rekommenderat eller läser via datorn och köper någon bok via nätet som jag länge längtat efter att få läsa. Även om jag numera oftare läser handlingar inför möten än skönlitteratur och mest hinner drömma mig bort i en fantastisk berättelse under enskilda lov och helger, så saknar jag biblioteksbesöken.
Men som mamma till en liten flicka som fyller två år i sommar har en ny läsnings- och biblioteksfas börjat i livet. Sagostunder på bibliotek. Kvällssagor vid nattningen. Att återupptäcka alla de böcker som präglade ens egen barndom och formade den jag är i dag.
Som Georg Christoph Lichtenberg också skrev:
"Skänk åt ditt sinne vanan att tvivla och åt ditt hjärta tolerans."
Precis som en fängslande bok ska vara.
Birgitta Ohlsson, EU-minister