Vi har alla hört den gamla klyschan att "en bild säger mer än tusen ord", men visst tål den att upprepas. Fotografier som påverkar världspolitiken, bilder som blir början på slutet av ett krig eller porträtt som miljoner medborgare kan relatera till decennier senare. Joe Rosenthals klassiska foto från 1945 när amerikanska trupper reser den amerikanska flaggan under striden i Iwo Jima är en sådan. Nick Uts dramatiska bild av barn som springer från en amerikansk napalmbomb i Trang Bang i Vietnam en annan. Richard Drews skrämmande foto från den 11 september 2001 i New York när två kapade flygplan flyger rakt in i World Trade Center och en man i desperation kastar sig ut från ett av de brinnande tvillingtornen kommer att gå till världshistorien på samma sätt.
Varje generation har sina egna minnen. Och det är människorna på bilderna inte fotografens namn som etsar sig fast hos oss. Jag tänker speciellt på ett fotografi i en tidning som togs för 20 år sedan som chockade mig och en hel värld. Det var bilder från fånglägret i Trnopolje i Bosnien. Bilden beskrivs ibland som startskottet på fredsprocessen på Balkan som 1995 fick slut på kriget som startats av Slobodan Milo?evic.
Mannen på bilden heter Fikret Alic. Han står längst fram bland de utmärglade fångarna med hålögd blick och hans kropp består inte mycket mer än av skinn och ben. Hur kunde detta ske i början av 1990-talet mitt i Europa? Hade Europas mörkaste förflutna hunnit i kapp oss så snabbt?
Alic berättar nu 20 år senare hur mardrömmarna aldrig försvinner. Hur dödandet, skriken, tortyren och blodet aldrig lämnat hans huvud. Han berättar hur rädd han var och hur han trodde att han skulle dödas av lägervakterna när han genom just detta fotografi blivit en global symbol för deras tyranni. I intervjuer berättar han hur vakter kastade in nervgasgranater i barackerna och sköt ner människor som försökte fly med automatvapen.
Han berättar hur han och andra fångar staplade döda kroppar på en lastbil och tvingades skölja av allt blod på marken för att gömma spåren av massakern. Bara nio dagar efter att den berömda bilden togs lyckades han fly utklädd till muslimsk kvinna. Men många blev kvar i lägret och många kom att avrättas. Själv flydde han till Danmark.
Han har efteråt sagt att: "De ville döda mig, men jag överlevde och sanningen överlevde med mig. Jag var en gång en symbol för mänskligt lidande, men i dag är jag en symbol för hopp".
I dag bor Fikret Alic åter i Bosnien Hercegovina i en liten by bara kilometer från Trnopolje. I ett land som med små försiktiga steg börjar närma sig ett Europasamarbete som ingen trodde var möjligt då för 20 år sedan.
Bilden på honom från augusti 1992 kommer för evigt att påminna om att mänsklighetens fernissa är mycket tunn.