Ålder: 12 år
Favoritsport: Simning
Godaste maten: Pommes frites
Älsklingsdryck: Fanta
Dödsorsak: Ihjälhackad med machete
Francine Murengezi Ingabire kunde ha varit vilken flicka som helst. Men hon var tutsier. Vid slutet av folkmordet i Rwanda hade 85 procent av alla tutsier mördats. Uppemot en miljon människor slaktades brutalt på mindre än etthundra dagar mellan april månad och midsommar. Året var 1994.
Ungefär 10 år efter folkmordet besökte jag Rwanda. Det är ett land man aldrig glömmer utan som etsar sig fast på ett obegripligt intensivt sätt. Jag minns en kväll i huvudstaden Kigali. Det åskade utanför. Kraftfull åska följt av ett hällregn som piskade hårt mot det öppnade fönstret. Det regnade som det bara gör i denna del av världen. Våldsamt och överväldigande. Rwanda är ett av de vackraste länder på jorden jag besökt - de tusen kullarnas land.
Jag minns hur jag låg i hotellsängen på Hôtel des Mille Collines - i ett av rummen där barnfamiljer året 1994 upplevde den värsta av skräck. Ni kanske har sett den starka prisbelönta filmen Hotel Rwanda - där hutumilisen i rum efter rum avrättar tutsier. Människor som desperat bad för sina barns liv förgäves.
Samma period, senvåren 1994, vad gjorde jag själv då? Gick sista månaderna på gymnasiet på Katedralskolan. Försökte intensivplugga de viktigaste ämnena för att kunna komma in på universitet till hösten. Studentkalasen, vårfesterna och förberedelserna för allt som väntade det kommande vuxenlivet som hägrade kring hörnet. Talade ens vi i klassen som var mest internationellt engagerade om vad som pågick i Rwanda speciellt mycket? Snarare blev det ett brutalt uppvaknande senare när omfattningen av massmördandet blev försommarens mediala otäcka bilder av skallar och kroppar som staplats på hög.
Lika lite som Auschwitz skedde i ett tomrum, lika lite inträffade folkmordet i Rwanda i ett vakuum. Macheteknivarna höjdes till ett mullrande bakgrundsbrus av ingrodd rasism. Den extrema Hutu-milisen, Interahamwe, hade flera år beväpnat sig för "den slutliga lösningen". Dödspatruller stod förberedda att utrota tutsierna som kallades för kackerlackor, inyensi.
Varningssignalerna i Rwanda hade tidigt nått FN, USA, Frankrike och Belgien, men ingen valde att agera. Omvärlden såg passivt på när människor slaktades i Rwanda. Folkmord sker aldrig spontant.
I veckan sände SVT en dokumentär om folkmordet i Rwanda. Den finns på SVT Play. Se den och minns. Det var inte länge sedan och det kan hända igen. Bara ett år efter folkmordet i Rwanda skedde nästa folkmord. Denna gång på europeisk mark. I Srebrenica slaktades 8 000 muslimska pojkar och män den 11 juli 1995. Mänsklighetens fernissa är tunn.
Birgitta Ohlsson
EU-minister