Det känns som om man slungats långt mer än hundra år tillbaka i tiden. Det gamla förkommunistiska Ryssland i västs syn personifierat av Leo Tolstojs Anna Karenina, vemod, frasiga klänningar, kyla, romantik och Dr Zjivago. Den ryske tsaren utser sin efterträdare. Odemokratiskt förvisso, men dåtidens anda a la Ryssland. Men vi lever inte längre på tsartiden. För vi skriver inte år 1850, 1901 eller 1910. Vi skriver år 2008 och den ryske presidenten Vladimir Putin har nästan likt en gammeldags tsar utnämnt Dmitrij Medvedev till nästa president. För den 3 mars stod det klart som vi alla förutspått.
Medvedev vann som väntat det ryska presidentvalet. Denne 42-åring fick uppemot 70 procent av rösterna. De accepterade motkandidaterna bestod främst av chanslösa personer som ärkenationalisten Zirinovsky, ärkekommunisten Zyughanov eller den anonyme Bogdanov. Övriga oppositionspartier har på grund av krångligt valsystem inte haft kandidater eller valt att bojkotta valet som de betraktat som en rysk fars, en omogen eller skendemokratisk process fjärran från vad de trodde att glasnost och perestrojka skulle ta dem till.
Valrörelsen har även denna gång visat sig vara allt annat än en genomdemokratisk historia. Parlamentsvalen i vintras satte den sorgliga agendan med en solkig valkampanj kantad av polistrakasserier, hundratals fängslade oppositionella och attacker på det fria ordet. Inte minst folkpartiets liberala systerparti Jabloko har haft det oerhört tufft för att kunna föra ut sitt politiska budskap. Många oppositionella upplever en hopplöshet. Denna gång har åter valobservatörer motarbetats och endast 300 stycken, varav bara ett 30-tal från väst, har tillåtits att verka. Detta i Ryssland världens största land som geografiskt till ytan både täcker Asien och Europa, har 143 miljoner invånare och sträcker sig genom 11 tidszoner.
Åter kan vi konstatera att demokrati är mer än en valdag. En levande demokrati förutsätter en livlig opposition, en fri press och självständiga människor som vågar göra sina egna val utan rädsla för repressalier. Tre faktorer är speciellt oroande för den ryska utvecklingen:
1) Att president Putin i praktiken utnämnt sin efterträdare Medvedev.
2) Hoten mot fria medier/civilsamhälle.
3) Ryska påtryckningar mot forna kommuniststater i Öst via energi eller gasleveranser.
Samtidigt är det värsta vi kan göra att isolera Ryssland. Landet ska vara en naturlig ekonomisk och politisk partner, där Sverige och andra länder är glasklara i sin kritik av kränkningar mot de mänskliga rättigheterna. Därför är det av yttersta vikt att den svenska alliansregeringen snarast återupprättar biståndet till det ryska civilsamhället. Oberoende journalister, människorättsaktivister och fredliga demokratikämpar måste kunna bygga ännu starkare band till världens fria demokratier. Därför vill vi i folkpartiet liberalerna öronmärka pengar särskilt till yttrandefrihetsbistånd. Utan det fria ordet existerar inget öppet samhälle och utan demokrater uppnås ingen verklig demokrati.
Tungt ansvar ligger nu på Medvedevs axlar. Är han en nygammal tsar? Går han i Putins ledband? Eller kan han överraska omvärlden och slå oss med häpnad och utveckla den demokrati som det ryska folket är så värda efter århundraden av förtryck.
Birgitta Ohlsson
Utrikestalesman och riksdagsledamot (fp)