Ligger på en sandstrand. Vågorna rullar in mjukt från havet. Vattnet kluckar behagligt. 35 grader varmt. Solen värmer behagligt upp min trötta kropp och axlarna är redan överfulla av fräknar. Det är nästan folktomt i Gerani på den lilla grekiska stranden här på Kreta. Paradiset på jorden. Fritidsresors charterpärla med lugnet, stillheten och den inre friden.
Men det enda jag kan tänka på är att jag är onyttig. Läser TT på mobilen för att se om det har hänt någonting i världen, kollar mejlen minst en gång i timmen och stressas av att just inte göra någonting som kan benämnas som just nyttigt. Jag brukar skoja om att arbetslinjen är min religion och Martin Luther min andra make. Jag minns inte när jag senast var ledig i hela två veckor i sträck. Förmodligen i mitten av 1990-talet. Visst är uppdraget som riksdagsledamot mycket speciellt. Vi är aldrig lediga, stänger aldrig av mobilen och finns alltid tillängliga. Efter tre dagars semester har jag redan skrivit tre artiklar, författat pressmeddelanden och givit en intervju till TV4 om det inställda valet i Zimbabwe. Men ändå så undrar jag ofta om kombinationen av medelklassens "duktiga-flicka-syndrom" parat med en kultur som går ut på att alltid uträtta något skapat en osund inställning där flest uppbokade jobbhelger, kalender utan luckor eller sena yrkesnätter vinner.
Missförstå mig inte. Medborgarlön, vårdnadsbidrag, sextimmarsarbetsdag eller friår finns för alltid på min topplista över politiska hatord. Människor borde i regel jobba mer och inte mindre om vi ska kunna behålla en välfärd med generösa socialförsäkringar, pedagogiska förskolor och starkt subventionerad hälsovård. Det ska löna sig att arbeta, spara och utbilda sig. Denna devis av att premiera ambitiösa individer borde vara grunden för varje regering. Detta står jag för! Dessutom är jag övertygad om att vi måste höja pensionsåldern till 67 år och låta dem som vill jobba efter 70 göra detta inom fler yrken än i dag. Men detta står inte emot att vi som vanligen har 70 timmars arbetsveckor, har svårt att slappa på semestern eller jämt och ständigt känner oss onyttiga om vi har en jobbfri helg faktiskt börjar tänka om litegrann. Att gå in i den berömda väggen vid 30 gynnar dig inte alls vid livets slutspurt.
Man behöver inte ljuga och säga att man visst var vaken om någon väcker en med ett telefonsamtal vid 07.45 en lördagsmorgon. Det är inte syndigt att sova till lunch någon helg per månad. Ingen dör om du en kväll i veckan faktiskt går hem från jobbet vid 18-snåret. Att våga säga nej på jobbet till en arbetsuppgift man faktiskt inte hinner med gör en inte till en sämre människa. Att stänga av mobilen under semestern en timme eller två är helt okej. Att förstå att du blir en bättre partner, duktigare arbetskamrat och trevligare medmänniska om du också tillåter dig själv att vila, slappna av och bara tänka på ingenting är också oumbärligt i livet.
Dessutom kanske du orkar jobba till 75!
Birgitta Ohlsson
Riksdagsledamot (fp)