Jag har alltid älskat USA. Ja, eller kanske snarare haft en slags Hollywood-skimrande romans som ibland övergått till hatkärlek och besvikelser.
Lika mycket som landets dynamik, historia och den amerikanska drömmen inspirerat mig - lika ledsen har Guantanamobasen, Abu Ghraiyb och dödsstraffet gjort mig. Men jag har alltid varit trogen landets starka tradition av frihet, öppenhet och mångfald.
USA upprör, berör och rör om oss som individer och har gjort det under hela nationens historia.
När jag skriver det här, tisdagen den 4 november, avgörs det viktigaste valet för världen denna höst. Här på plats i Washington DC kokar stämningen inför det amerikanska presidentvalet. Sällan har ett annat lands valrörelse engagerat så många utanför det specifika landets gränser. En halvtimme utanför huvudstaden sjuder aktiviteter på det lokala kampanjcentret. Tonåringar, som säger sig aldrig ha brytt sig om politik, anländer i stora skaror för att packa lådor med mat att dela ut till väljare som kan behöva köa upp till sex timmar för att få lägga sin röst.
Industriarbetarfamiljer viker hela sin söndag för att ringa telefonsamtal till osäkra väljare som fortfarande kan övertygas. Pensionärer berättar att de i snart fyra månader besökt kampanjkvarteret varje dag för att de brinner för förändring. Och framförallt många aktivister har rest från andra delstater för att hjälpa till i Virginia, där det ännu inte är avgjort. De mest långväga idealisterna är från Thailand, Storbritannien och så vi svenskar
Kampanjgrupperna finns i hundratals olika grupperingar. Judar för Obama ska precis ut och knacka dörr. Latinos för Obama står startklara för att sätta upp affischer i det lokala köpcentret. Unga för Obama har startat en hotline dit förstagångsväljare ringer för att få valinformation. Det råder fullkomligt Obamamania här och när vi ska lämna lokalen dyker till och med självaste Hollywood upp.
Min favoritskådespelerska, flertalet Oscarsnominerade Debra Winger skyndar förbi i hissen för att ansluta sig till dagens kampanjande.
Många av mina främsta politiska förebilder i livet har kommit från demokraterna i USA. John F Kennedy, Madeleine Albright och framför allt Hillary Clinton.
Jag ska villigt erkänna att Barack Obama inte var min favoritkandidat till att bli USA:s nästa president. Han är en underbar politiker, ruggigt begåvad, påläst, verklighetsförankrad och visionär som få. USA behöver en ledare som Obama för att skapa en bättre tillvaro för landets 40 miljoner som står utan sjukförsäkring - en president som inte tummar på kvinnors rätt till fri abort och kan upprätta landets internationella anseende som global medspelare.
Jag hade dock längtat, hoppats och verkligen önskat att Hilary Clinton fått chansen att ge USA en bättre framtid.
Men fyra år till med republikanernas konservativa politik är det sista USA eller för den delen världen behöver. Obama är rätt individ i detta läge att leda landet. Och valet är historiskt.
I ett land som på 1800-talet höll slavar. I ett land där svarta lynchades, hängdes och diskriminerades för bara några decennier sedan. I ett land där många afroamerikaner tappat hoppet skriver USA historia när Barack Obama nu väljs till president i USA. Och jag kommer vara så stolt inför barnbarnen att säga att mormor var där på plats.
Birgitta Ohlsson