Det är snart 20 år sedan Sverige gick med i Europeiska unionen. De som får rösta för första gången i Europaparlamentsvalet i maj nästa år var inte ens födda när svenska folket röstade ja till EU-medlemskap i en folkomröstning.
I dag tar de flesta svenskar EU-medlemskapet för givet och likaså de friheter, möjligheter och rättigheter som följde av att samarbeta på europeisk nivå. När vi denna vecka i Europa uppmärksammar Europadagen, så är det på sin plats att också påminna om hur Sverige såg ut innan och efter EU-inträdet.
När jag gick på Katedralskolans gymnasium var det bara den i klassen med rika föräldrar som vågade drömma om att studera utomlands på europeiska universitet. På den tiden fick studenterna ofta betala höga terminsavgifter på ur egen ficka. Efter EU-inträdet kom studentutbytesprogrammen via Erasmus som öppnade dörrarna brett för utlandsstudier även för medel- och arbetarklassens barn.
När mina klasskamrater planerade tågluffarrutten med interrailkort var destinationerna färre och passkontrollerna fler. Efter EU-inträdet blev gränserna färre och resmålen fler. Numera kan vi flyga till nästan vilken större europeisk storstad som helst på en helgresa tack vare den fria rörligheten.
När svenska företag ville ge sig ut på den europeiska marknaden för att sälja sina varor var det ofta byråkratiskt, snårigt och krångligt. Efter EU-inträdet har barriärerna lyfts och den inre marknaden har bidragit till tusentals nya svenska jobb.
Europa genomgår just nu den tuffaste ekonomiska krisen sedan 1930-talets dagar. Det går knappt att titta på en nyhetssändning på TV eller öppna en svensk dagstidning utan att mötas av krissiffror. Och i kölvattnet av den ekonomiska krisen med skyhög ungdomsarbetslöshet i södra Europa följer en värderingsmässig kris med nynazister i det grekiska parlamentet och högerextremister på frammarsch i Ungern. Den som vill värna Europatanken och europeiskt samarbete måste i högsta grad vårda EU:s grund om frihet, demokrati och öppenhet.
Men i stunder då nio av tio nyheter om Europa är pessimistiska är det särskilt viktigt att förklara och försvara värdet av EU-samarbetet. Detta vare sig det gäller frihandel, passfrihet, patientrörlighet, mänskliga rättigheter eller studentutbyte.
Det är lätt att ta det vi redan har för givet. För vad vore vi utan EU? Vi skulle ha mycket sämre förutsättningar att tackla gränsöverskridande utmaningar. Människohandeln, koldioxidutsläppen eller heroinkartellen ser nämligen inga nationsgränser. Det spelar ingen roll hur tuffa våra svenska lagar är om grannländerna inte agerar tillsammans. Sverige är ingen isolerad ö. Vi behöver det europeiska samarbete som gagnat oss så väl.