Politiken uppmanas att ge snabba och enkla svar, helst i form publikknipande formuleringar. Favoritämnet har varit polisväsendets struktur där standardsvaret under många år - till exempel då jag var rikspolischef - var att kräva ett ökat antal konstaplar. Då skulle allt ordna sig till det bästa. De senare årens efterföljare har varit "inte fler poliser utan en helt ny enhetlig polisstruktur". Vi vill ha ett sammanhållet polisväsende fritt från bångstyriga länspolismyndigheter är lite av mantrat. Då får vi automatiskt en effektivare polis.
Samma cykliska mönster gäller för frågan om vad polisen ska prioritera. Under min tid var vikten av närpoliser favoritämnet för att senare övergå till att handla om bristande utredningskapacitet. Varför ökas inte resurserna för att satsa på mängdbrott, övergrepp mot kvinnor och butiksrån var och är frågor som skallat från talarstolarna. De senare åren har ett nytt favorittema dykt upp nämligen varför ordningsläget är så uselt. Huliganism inom idrotten, osäkerheten på Malmös gator och upplopp i våra segregerade bostadsområden är exempel på sådana ämnen.
I nedkokad form blir min fråga: Varför handlar inte debatten mer om hur polisen arbetar dels inom eget hank och stör dels tillsammans med andra? Ett företag skulle knappast ägna sin energi så ensidigt till hur många anställda man har och hur de bör organiseras. Inte heller skulle diskussionen helt koncentreras till prioriteringen, speciellt om den från ägarnas sida leder till ukaser att alla områden ska ha företräde!
För mig känns det uppenbart att det är sättet att driva verksamheten och hur man följer upp resultaten som ska stå i centrum. Det är till exempel ett skäl till att jag i snart 20 år hävdat att den normala ordningspolisen borde kommunaliseras. Det är trots allt en metod att kunna utkräva ansvar för misslyckanden och därmed stimulera fram nya metoder att arbeta. Det skulle också få polisfrågor att bli en naturlig del i det lokala trygghetsarbetet. Förr som nu gäller det gamla talesättet "Crime is local"!
Och om jag, trots mina sarkasmer tidigare, likväl ska tala organisationsstruktur och rikta en appell blir den: Ta chansen att låta Säpo bli en egen civil underrättelsemyndighet på samma sätt som i England (MI 6). Säpo behöver inte vara ett hopkok av analys och verkställande. Jag menar att man bör lämna det operativa ansvaret till polisen och i stället utveckla den egna analyskapaciteten. Befrukta den gärna med fler civilister.
Björn Eriksson