Björn Eriksson: Maktförskjutningar i vardande

Har man följt det politiska livet i Östergötland under ett större antal år noterar man vissa intressanta förskjutningar. En sådan är det allt närmare samarbetet mellan länets mindre kommuner.

Linköping2012-01-26 03:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Insikten har spritt sig att mindre kommuner för att överleva måste samverka. Det går inte att i dagens samhälle hålla en fullsortimentsbutik.

En annan iakttagelse är att de två största kommunerna - Linköping och Norrköping - alltmer kommit att jobba närmare med kringliggande kommuner. De har insett att ska de expandera i befolkningsantal och sysselsättningsgrad kan inte allt ske inom eget hank och stör.

Vad gäller samverkan mellan Linköping och Norrköping kan en ny tendens skönjas. Tidigare sjöngs denna samverkans lov unisont från bägge kommunledningarnas sida. Under senare år synes dock Norrköping ha blivit alltmer medveten om att man också har andra parallella alternativ. Staden har närmare till Stockholm och andra befolkningscentra norröver, egna unika resurser som sin hamn och egen kapacitet som logistikcentrum. Man förefaller inte vilja avstå från att delta i den regionala debatten på en med Linköping jämställd fot. Lillebror har i politisk mening blivit vuxen! En fotbollsspelare skulle kanske uttrycka saken som att Norrköping fått mer av en split vision.

Hur ter sig då bilden med glasögon från Östsam? Ganska problematisk kan jag tänka mig. Östsam får inte vara med om frågan är tillräckligt viktig för Linköping eller Norrköping. Det gäller ämnen som länets flygplatser men också en hel del annat. Jag misstänker att allt ställs på sin spets efter valet 2014. Endera blir det då någon form av så kallat regionparlament eller också lär landstinget plocka tillbaka frågorna om regional utveckling. Det är ju trots allt den organisationen som har beskattningsrätten! Och de som betalar mest - landstinget, Linköping och Norrköping - lär nog känna för att framöver ha en större beslutsrätt.

Jag kan inte begripa varför sjukvårdsfrågor och inte arbetsmarknadens problem varit i fokus för östgötapolitikerna när man pratar regioner. Det är ju trots allt de senare frågorna som avgör östgötarnas levnadsstandard. Och inte blir det bättre av att Östergötland som pojken på dansgolvet tvekat kring vem av flickorna som det ska dansas med. Småland, Sörmland, Närke och så vidare har uppvaktats korsvis. Det är inte förvånande att flickorna väljer mer pålitliga kavaljerer! Östergötland behöver nog stå på egna ben ett tag för att själv klara ut vem man eventuellt vill gifta sig med. Bästa lösningen ett fortsatt ungkarlsliv. Jag tror östgöten i gemen knappast bryr sig. Frågan saknar förankring i folkdjupet.

Läs mer om