Återstår att gratulera strategerna inom det ledande regeringspartiet - moderaterna - för en skickligt genomförd strategi. Väl vetande att storregioner inte är en röstvinnare utan ett valsänke har man i realiteten lyckats begrava frågan. Knepet var att kräva samfällda initiativ underifrån i stället för att gå fram via direktiv uppifrån. I viss utsträckning har detta skett i tyst samförstånd med vissa aktörer inom socialdemokratin. För oss på läktaren är det bara att ta av sig hatten för ett väl genomtänkt upplägg. Jag gör det med en extra knyck i hattbrädet eftersom jag aldrig trott på idén.
Så här i efterhand skulle det vara kul att räkna ut hur många sammanträdestimmar som ägnats frågan liksom det totala antalet sidor från promemorior som har skrivits i ämnet. Liksom naturligtvis att få veta om detta reptrick ska återupprepas inför valet 2018. Vissa regionala politiker verkar se fram mot en sådan ganska hopplös returmatch.
Utöver det politiska hantverket för att döda frågan tillkommer grundproblemet att den s.k. tredje beslutsnivån - dvs. nivån mellan kommun och stat - alltid haft en svag ställning i konungariket Sverige. Den har i huvudsak avsett sjukvårdsfrågor och involverade politiker har ofta undvikit att engagera sig för djupt i denna kärnverksamhet. Det har ansetts mer spännande att jobba med regionala utvecklingsfrågor och infrastruktur. Dessutom tenderar de specialiserade sjukfrågsfrågorna att bli alltmer nationella och europeiska. Situationen har inte förbättrats av tillkomsten av två nya "storregioner" under senare år nämligen Gotland och Halland. Och nu verkar "storregion" Östergötland stå på tur att skaffa egen beskattningsrätt.
Kommunernas storlek har paradoxalt nog hittills varit något som man sällan talar om. Min tro är att vi kommer att se en utveckling mot kommunalförbund för att lösa frågor då kommunen är för liten och staten för långt borta. Det kommer inte att handla om kärnäktenskap utan om friare förbindelser och variera i form och storlek beroende på det ämne som samverkan gäller. Och i vissa fall kan man vänta beslut om direkta - om än alltid formella - sammanslagningar av kommuner.
Staten måste för egen del se om sitt hus. Dagens totalt kaotiska system för olika myndigheters regionala strukturer måste med beslut uppifrån få ett slut. Antalet länsstyrelser måste reduceras och de som blir kvar få mer att säga till om när det gäller samordning av nationalstatens resurser. När detta väl skett - och en utredning under ordförandeskap av Mats Sjöstrand arbetar för närvarande med den frågan - lär kommuner och landsting få ta sig en funderare på hur man då ska förhålla sig. Ska vi tippa på en dialog om detta i valrörelsen 2022?