Det handlar inte om Evert Taube och det handlar inte om vad flickorna har i Lissabon. Det handlar om en lång-siktig och skarp plan för att förbättra Europas ekonomi. Och framförallt handlar det om på vilket sätt!
För någon månad sedan lade kommissionen sin rapport om hur det ser ut efter fem år och vad som behöver göras framöver. Enligt president Baroso blir det kommissionens viktigaste prioriteringar för de kommande fem åren. Kommissionen skriver här mest om ekonomisk utveckling och menar att det är viktigast och sedan kommer social sammanhållning för människor och regioner liksom miljöfrågor.
Jag kritiserade rapporten rätt hårt, inte för de ekonomiska förslagen utan just för att inte social sammanhållning och miljö fanns med på ett tydligt sätt. För mig hör det verkligen ihop och det är uthållig tillväxt som måste till!
Belgiens premiärminister gjorde underlaget till halvtidsutvärderingen och det är ingen munter läsning. Jag var med när han redovisade för oss 33 i parlamentets Lissabonutskott och allvaret lade sig över de församlade. Sysselsättningen i eurozonens länder ökade bara 6,5 procent mellan 1991 och 2002 medan den steg hela 17 procent i USA. Under perioden 1992 till 2002 nådde de tolv euro-länderna drygt hälften av USA:s tillväxt, 1,9 mot 3,3 procent. Och mer i samma stil ...
I Europa följer vi utvecklingen i USA och undrar varför de har dubbelt så hög tillväxt som vi har. USA studerar situationen i Kina, som i sin tur har dubbelt så hög tillväxt som USA. Oavsett vem vi jämför med så står ett klart -- Europa hamnar på efterkälken. Om vi inte gör något snabbt kommer det självklart att gå ut över jobb och välfärd.
Beslut i EU kommer till stånd efter förslag från kommissionen, behandling i parlamentet och slut- diskussion i ministerrådet. För att kunna producera ett tungt dokument från parlamentet tillsattes ett särskilt Lissabonutskott där jag varit gruppledare för liberaldemokraterna. Det har varit otroligt intressant att förhandla med mina motsvarigheter Claus Lehne som är konservativ och Harlem Desir som är socialist. Eftersom en tung resolution om ett sådant ämne styr all andra dokument och beslut som kommer senare är det förstås viktigt hur det ser ut.
I nästa vecka samman-träder ministerrådet för att besluta. Frågan är då vilken väg de väljer. Göran Persson förhandlar för Sverige. Idiotiskt nog sammanträder inte EU-nämnden förr-än på fredag för att bli informerad och diskutera vad som borde vara den svenska ståndpunkten. Men den har ingen beslutsrätt. Jag tycker också att frågor som just Lissabon ska diskuteras i tid, långt tidigare, i de beslutande fackutskotten och i riksdagen i plenum, gärna i direktsändning i tv!
Den 22:a och 23:e kommer jag att med spänning kolla nyheterna för att se vilken väg ministerrådet väljer -- tillväxt eller uthållig tillväxt och om det kommer att kunna skaka liv i Europas ekonomi. Frågan är om Lissabonborna fått ge namn åt ett misslyckande eller åt något som vi alla kan vara stolta över!