Bråkstakar behövs i politiken

Det är öppet bråk i Sveriges mest vattenkammade parti. I går meddelade Kristdemokraternas valberedning att man föreslår omval av Göran Hägglund som partiledare.

Linköping2011-12-17 03:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Mats Odell, som utmanar Hägglund om ledarposten, petas från presidiet. Till ny vice partiledare vid sidan av Maria Larsson nomineras i stället David Lega, kommunalråd i Göteborg.

Men Mats Odell har inte givit upp striden. Han kommer att fortsätta att kämpa och reser landet runt för att samla stöd. Så sent som i onsdags var han på blixtvisit i Linköping. På rikstinget i Västerås den 28 januari blir det sluten omröstning och då kommer styrkeförhållandet mellan Hägglund och Odell att klarläggas.

Odell finner stöd i den kristet moralkonservativa falangen av partiet, eller den värdekonservativa som de föredrar att kalla sig. Odell själv är nog inte lika högerkristen som sina anhängare, men han är den som de sätter sitt hopp till vilket han inte tvekar att utnyttja.

Hägglund har drivit på moderniseringen av partiet. Bort städas det mörka arvet av abortmotstånd och homofobi. För mig som liberal är det en sund utveckling, men det är uppenbart att hela partiet inte hängt med i svängarna. Förnyarna försöker förpassa dem som en gång såg sig som partiets grundare till läktarplats. Inte underligt att det knorras.

Till och med en gammal libertarian som Christian Gergils känner sig numera hemma i KD. På DN Debatt i går kunde han berätta det som valberedningen presenterade först på eftermiddagen. Den nyblivne kristdemokraten har tydligen goda kontakter uppåt.

Gergils har förhoppningar om att KD ska bli ett brett och samlande borgerligt parti av europeiskt snitt. Hittills har dock utvecklingen gått i motsatt riktning under nuvarande ledning. KD skulle hamna utanför riksdagen om det vore val i dag. Gergils manar i hårdför ton till uppslutning bakom den nya inriktningen för partiet.

Men om det är något som behövs i svenskt politiskt liv just nu så är det mer bråk och bångstyrighet. Vi har sett hur maktadministrationen tagit över och idédebatten tynar bort i Moderaterna, nationalekonomen Anne-Marie Pålsson har vittnat om detta i boken "Knapptryckarkompaniet". I Socialdemokraterna har Juholt rensat bort dem som stod företrädaren nära - det politiska samtalet har ersatts av ångest inför partiledarens nästa utspel. Och inte heller i de andra partierna, möjligen med undantag för Miljöpartiet, är det särskilt livat.

Odell gör något extremt ovanligt i svensk politik när han utmanar en sittande partiledare. Och det är riktigt uppfriskande, även för den som inte delar Odells politiska uppfattningar. Här är en person som är beredd att ta en tuff debatt - och riskera rejäla snytingar och kanske faktiskt att helt frysas ut.

Odell är den person vid sidan av Hägglund som har starkast stöd i Kristdemokraterna. Det är ett verkligt svaghetstecken att KD:s valberedning petar honom från partitoppen.

CHARLOTTA FRIBORG

Chefredaktör och ansvarig utgivare

Läs mer om