När jag kom till Bryssel som nyvald Europaparlamentariker 1999 upptäckte jag att parlamentets handlingar var offentliga i teorin men inte i praktiken.
Om man var på plats i Bryssel eller hade goda kontakter, var det fullt möjligt att få utskottens underlag inför en viktig debatt. Men satt man hemma långt ifrån Bryssel och var intresserad av samma fråga var det svårt att få information. Handlingarna fanns på parlamentets interna nät och det uppdaterades regelbundet.
Tillsammans med några kollegor beslöt jag att öka även den praktiska öppenheten och startade därför en hemsida vi varje vecka lade ut våra interna utskottshandlingar. Det var inte förbjudet men sågs inte med blida ögon från parlamentets dåvarande talman.
Hemsidan blev en succé med tusentals besökare varje dag - journalister, regeringskanslier, intresseorganisationer, forskare och vanliga intresserade. Efter sex månader meddelade talmannen att alla utskottshandlingar numera skulle vara offentliga. Vi stängde vår hemsida.
Ett par år senare var jag med om att driva igenom EU:s offentlighetsprincip. Den beslutades under det dåvarande svenska ordförandeskapet, och jag var med i den grupp som ansvarade för lagstiftningen från parlamentets sida eftersom frågan var föremål för medbeslutande. Direktivet är inspirerat av den nordiska offentlighetsprincipen och var ett historiskt steg framåt för öppenheten. Vi bildade en nordisk allians tillsammans med holländare, britter och irländare.
Jag minns hur enormt svårt det var att övertyga om att offentliga diarier på alla kommissionens enheter faktiskt är en viktig demokratifråga. Nu ska öppenhetslagstiftningen ses över och återigen är det de öppenhetsvänliga länderna som tar täten för att minska undantagen och utöka möjligheten till information.
EU:s nya fördrag som antogs i Lissabon i helgen är också det ett steg framåt för öppenheten. Det slår fast att rådets möten skall vara öppna när det lagstiftar (äntligen!). Öppenhet som princip slås fast tidigt i fördraget. Korruption är tyvärr fortfarande ett stort problem inom en del EU-länder.
Organisationen Transparency International, som regelbundet rangordnar världens länder efter graden av korruption, visar att även flera EU-länder har en del att arbeta med. De länder med mest generös öppenhetslagstiftning är också de minst korrumperade. Detta gäller för enskilda länder, med också för organisationer och naturligtvis också för EU.
En annan viktig fråga som vi stridit för länge är att mottagarna av EU:s jordbruksstöd skall bli offentliga. Nästan halva budgeten går till jordbruksstöd och det har varit en demokratisk gåta varför inte mottagarna har varit offentliga. Sverige har publicerat mottagarna under en längre tid, och nu ska det äntligen bli obligatoriskt för alla länder. Det är en stor seger för öppenheten.
Varför berättar jag allt det här?
Jo för att om man har en långsiktig strategi för vad man vill åstadkomma inom EU, och vet att alliera sig med likasinnade, så går det verkligen att påverka. Sverige har varit mycket framgångsrik i att driva EU mot större öppenhet. Unionen är idag öppnare än någonsin. Visst återstår en hel del innan hela EU präglas av öppenhet, insyn och tydligt medborgarperspektiv, men flera viktiga steg framåt har tagits.
Kampen måste dock ständigt pågå.
Cecilia Malmström