Nu kanske ni får för er att det handlar om att hålla värmen. Att jag funderar på att höja kroppstemperaturen i min genomblåsta gamla kåk genom att frimodigt börja med fårfarmeri och dra igång en yster ulltröjestillverkning.
Näe.
Saken är att jag i 50-årspresent önskade mig en hage. Djurhage, inte lekhage. Eller snarare pengar till en. Mina lätt stingsliga sommargäster till grannar är ju inte nöjda med hur jag vårdar den stora vallen under de tio fruktträden. Och det kan man ju förstå, för jag vårdar den inte alls.
Där är guppligt och bökigt så det är ett enda elände att klippa gräset. Har tänkt lära mig slå vallen med lie, som morfar gjorde, men är så rädd för att råka kapa de egna benen.
Alltså klipper jag inte. Bara låtar allt växa och till slut är vallen så hög att den lägger sig ned, äpplena försvinner i ett virrvarr av meterhögt gräs och allehanda sly och allt är en sabla soppa.
Bra, tänkte jag, och önskade mig en hage när jag nu fyllde jämnt och fick chansen att kräma på lite extra.
När sommaren kommer kan jag låna några tackor som betar av.
Sedan kom en missunnsam omgivning och förstörde min briljanta idé med en massa tråkig information:
"Nä usch, får bräker som idioter. Grannarna kommer att bli ännu mer galna än när vallen vajade vilt".
"Ta shetlandsponnyhästar istället. De är tysta".
"Nej, inte shettisar, de klarar inte en kraftig vall, kommer att äta ihjäl sig eller åtminstone få svårartad kolik och så nedkallar du hästägarens vrede över dig för all framtid".
Jaha. Så nu står jag här med stålar till en hage och tänker att det blir jädra konstigt att dra ihop folk och uppföra en sådan om det sedan aldrig kommer att befinna sig något i den. Men nu finns det ju andra varor också, på byggfirman där jag fick presentkort. Som värmepumpar. Och kakel. Helkaklat bibliotek kanske? Våtrumsmatta i alla tak? Tryckimpregnerat vardagsrumsgolv?
Här ska tänkas nytt, stort och fritt. Carina - den nya och helt otippade trend-sättaren!