I början av förra veckan visade TV4:s program "Kalla fakta" hur det går till när två unga män, en svensk och en med invandrarbakgrund, söker bostad. Båda männen pratade flytande svenska, hade jobb och sökte en tvåa eller trea, helst centralt. De ringde ett hundratal bostadsbolag, en timme efter varandra.
Det fanns inga lediga lägenheter någonstans till den utländske killen. När den svenske killen ringde fick han flera erbjudanden. Samma mönster upprepades hela tiden.
Dagarna efter programmet pratade journalister med politiker samt representanter för några av de uppringda bostadsbolagen. Politikerna, Mona Sahlin bland andra, sade sig vara upprörda. En utredning skulle göras för att se hur utbredd bostadsdiskrimineringen är, samt hur detta kan åtgärdas.
Fastighetschefer skyllde på miss-förstånd och okunskap, nya rutiner skulle utarbetas.
Det här är givetvis löjligt. Varenda människa vet att det som politiker och fastighetschefer säger är strunt. Ingen är förvånad över programmet. Under de senaste åren har vi bombarderats med liknande rapporter.
För samma brott döms invandrare mycket strängare än svenskar, invandrarnas jobbansökningar sorteras systematiskt bort trots bättre kvalifikationer, de invandrare som jobbar har sämre betalt -- bara för att nämna några fakta ur de senaste rapporterna.
Corren skrev redan 1997 om två bostadsbolag i Linköping som inte ville hyra ut lägenheter till invandrare bara för att de var invandrare. Frank Orton, dåvarande diskriminerings-ombudsmannen, sa till Corren att bostadsbolagen bröt mot lagen. Han hade drygt 1 000 liknande ärenden det året. Nästa år skrev Corren om Lundbergs AB i Norrköping. En med-arbetare på tidningen fick nobben som hyresgäst med en tydlig förklaring: han var invandrare och därför kunde han inte få en lägenhet där han ville.
Vad hände sedan? Inget speciellt, utom att varje år dyker det upp nya kartläggningar över olika diskrimineringar av invandrare. Det har blivit så vanligt att man knappt reagerar. Jag kommer inte ihåg att någon rapport har kommit fram till några konkreta åtgärder.
Ett diskrimineringsfall i Uppsala har dock varit ett undantag. Hela samhället engagerades och många upprörda läsare skrev inlägg. Fallet handlade om två studenter som inte blev antagna till juridikprogrammet på Uppsala universitet, trots att de hade bättre betyg än två andra som kom in. Uppsala universitet hade tidigare beslutat att ett antal platser skulle gå till invandrare och de två svenska studenterna föll bort, trots sina betyg.
Att det var fel att diskriminera studenterna på grund av deras ursprung var en självklarhet för alla. Tingsrätten slog också fast att universitetet gjorde fel och studenterna välkomnades till programmet, vilket var glädjande.
Att samma lagar och regler ska gälla för landets samtliga invånare bör också vara en självklarhet som hela samhället kämpar för. Politiker borde inte slösa sin tid på nya utredningar som alltid visar samma orättvisor utan komma med förslag på konkreta åtgärder.