Den 23 september är det exakt tio år sedan den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak fängslades. I tio år har han suttit i fängelse i Eritrea under mycket svåra förhållanden. Utan rättegång. Utan att kunna meddela sig med fru och barn som bor i Sverige.
Under tiden har det hetat att det svenska utrikesdepartementet arbetat genom "tyst diplomati" för att få den eritreanska regimen att vekna. Efter tio år är det uppenbart att den tysta diplomatin inte fungerat. Så tyst har diplomatin varit att den över huvud taget inte uppfattats av Eritreas diktator Afwerki.
Tystnaden om vad - om något - som görs för Isaak är kompakt, vilket gör det mycket svårt att journalistiskt granska utrikesdepartementets hantering. I senaste numret av Journalisten (10/2011) finns en omfattande genomgång av både medias och regeringens agerande.
Vi i mediebranschen har anledning att rannsaka oss själva, för engagemanget var milt sagt ljumt under den första tiden efter Isaaks fängslande. Först 2003 kom mediedebatten i gång. Därmed var pressen på den svenska regeringen att agera inte heller särskilt stark under de första åren. En snabbare respons från svenska myndigheter kunde ha gjort det lättare för den eritreanska regeringen att frige Isaak innan prestigen kommit in i bilden.
Det den svenska regeringen kan göra nu är att skruva upp tonläget rejält. Här bör man ta hjälp av kollegerna i EU-samarbetet. Glädjande är att EU:s utrikeschef Catherine Ashton i veckan höjde rösten och krävde ett omedelbart frisläppande av Dawit Isaak, nio andra journalister och elva oppositionspolitiker som fängslats i Eritrea.
Men tuffa ord räcker inte. Även sanktionsvapnen bör användas. EU bör frysa biståndet till Eritrea och kräva att landet förs upp på FN:s lista över skurkstater, vilket skulle belägga ledarskiktet med reseförbud utanför landet.
Framför allt krävs att Sveriges utrikesminister ger frågan om Dawit Isaaks framtid prioritet. Personer som nära följt fallet befarar, sannolikt med rätta, att svenska regeringar valt att hålla sig på viss distans ifrån ämnet. Detta eftersom de kalkylerat med att utsikterna för en positiv lösning kan vara dystra. Frågan har därför behandlats som ett tjänstemannaärende så att ett eventuellt misslyckande inte ska bli en politisk belastning.
Detta är fullständigt oacceptabelt. Vi återpublicerar här intill en av de intelligentaste kommentarerna i ämnet, tecknaren Bertil Almlöfs uppmaning till Bildt (Corren 15/9): "Ta bort bindeln och åk till Eritrea och VRÅLA frige Dawit Isaak!"
Carl Bildt har inte gjort sig känd som någon blyg viol. Utrikesministern borde ta som sitt personliga uppdrag att göra allt som står i hans makt för att få Dawit Isaak frigiven. Det är dags att visa ledarskap, Carl Bildt. Ta av munkavlen.
Charlotta Friborg
Chefredaktör och ansvarig utgivare