På fredagens nyhetsuppslag publicerade Corren en stort uppslagen bild av den döde Moammar Gaddafi. Hans ansikte och överkropp är täckta av blod. Det är en djupt obehaglig bild. Den är påträngande och väcker starka känslor. Några läsare har hört av sig och undrat hur vi resonerat när vi exponerar en död person på detta sätt.
Generellt sett är svenska medier mycket återhållsamma med att publicera bilder på skadade eller döda människor, så även Corren. De pressetiska reglerna uppmanar till försiktighet och hänsyn i förhållande till brotts- och olycksoffer samt deras anhöriga.
Detta är centrala principer. Men när det gäller händelser av historisk dignitet är det både rimligt och brukligt att göra avsteg från denna grundhållning. Det pressetiska regelverket är inte en lagbok som man slaviskt kan följa. De pressetiska reglerna syftar till att etablera vissa principer och inskärpa vikten av att det på redaktionerna hela tiden finns ett levande samtal om de avvägningar vi behöver göra mellan allmänintresse och respekten för privatlivets helgd.
Publiceringen av Gaddafi-bilden föregicks av ingående diskussioner på Correns redaktion. Från nyhetsbyråerna strömmade det in bilder på den döende störtade diktatorn. Vi valde att publicera en av dem - långt ifrån den värsta.
Säkert kommer bilden att debatteras. Men den är av det slag som visar på avgörande skiften i historien. Det finns rader av exempel på bildpubliceringar som är både närgångna och obehagliga men ändå relevanta.
Den som en gång sett fotot av den nakna napalmbrända flickan i Vietnam glömmer det inte. Den bilden förändrade synen på Vietnamkriget i USA. De flesta har sett de fasaväckande bilderna från spanska inbördeskriget och de allierades ohyggliga foton av spillrorna till människor som befriades från nazisternas koncentrationsläger. I nutid var det tidnings- och tv-bilder på utmärglade bosnier hopfösta i läger i det forna Jugoslavien som gjorde att omvärlden reagerade. Först när vi fick se bilder av uppstaplade kroppar efter tsunamin i Sydostasien förstod vi omfattningen av naturkatastrofen.
Alla dessa bilder visar på ett närgånget sätt offer för krig, förbrytelser eller katastrofer. Men utan dem hade vi inte förstått vidden av lidandet och grymheterna. Sannolikt kommer bilden av den döde Gaddafi att bli symbolisk på liknande sätt. Den markerar slutpunkten för 42 år av brutalt och nyckfullt envälde. För de många libyer som levt i fruktan för den hemliga polisens förföljelser innebär bilden en stor lättnad. Tyrannen kommer aldrig tillbaka.
Men vägen till demokrati och en trygg rättsstat är lång för Libyen, liksom för de andra nordafrikanska stater som under den arabiska våren kastat av sig diktaturens ok. I den bild Corren publicerade ser vi kaoset när människor drar i Gaddafis kropp. Bilden rycker oss ur vår lugna svenska tillvaro. Den är brutal där den landar på frukostbordet. Men den är viktig.
CHARLOTTA FRIBORG
Chefredaktör och ansvarig utgivare