Behovet av ökade energiresurser växer oavbrutet. Och det finns i praktiken inget energislag som inte för med sig risker för miljön.
De senaste veckorna har vi sett hur en läckande oljekälla djupt under havsytan i Louisiana är på väg att skapa outplånliga miljöskador på enorma kusträckor i södra USA. Fortfarande har man trots väldiga ansträngningar inte fått oljeflödet under kontroll. Det talas nu om fortsatta utsläpp i kanske flera månader framöver.
När vi hittills diskuterat farorna med ökad oljeanvändning har det framförallt handlat om hur förbränningen skapar växthusgaser som riskerar att höja temperaturen på hela jordklotet. Den havererade oljeriggen i Mexikanska golfen visar att själva utvinningen är mycket mera riskfylld än man hittills räknat med.
Ändå är olyckan i USA inte unik. I Nigeria, ett annat stort oljeland, läcker olja oavbrutet ut i havet i troligen ännu större mängder än nu i Louisiana. Och också i Amerika (i Mexiko) har man tidigare haft en olycka vid borrning under havet som lett till ett långt större läckage än det nu aktuella.
Men vattenkraft och vindkraft är väl miljömässigt perfekta energikällor? Inte direkt. På många håll i världen har dammbyggen för att utvinna vattenkraften vållat enorma skador på miljön. Också i vårt land har vi klart för oss att det inte går att bygga ut fler vattenfall utan att miljön lider obotlig skada.
Och varje gång planer på nya vindkraftverk lanseras leder de till massiva miljöprotester, ibland kanske överdrivna, men ofta högst realistiska. Detta alldeles bortsett från att själva byggandet av vindraftverken naturligtvis inte är miljömässigt neutralt. Problemet är dessutom att varje vindkraftverk producerar ganska litet el så det skulle behövas massor av enorma vindkraftsparker för att ersätta ett enda existerande kärnkraftverk.
Förhoppningar knyts till jätteanläggningar i områden som Saharaöknen för att direkt fånga upp solenergin, men riskerna med sådana projekt och de väldiga kostnaderna för (och riskerna med) att överföra elenergin till Europa gör projektet till mest bara ett önsketänkande. Inte heller kan man säga att planerna på ett utnyttja havsvågorna inger nämnvärd optimism.
Och vi vet redan att satsningen på etanol är en återvändsgränd. Bättre är i så fall biogasen, men hur mycket energi går att utvinna den vägen?
Det är sådana fakta som måste ställas mot planerna på ett fortsatt och ökat utnyttjande av kärnkraften. Det är sant att en kärnkraftsolycka skulle vålla enorma skador. Men hittills är Tjernobylolyckan det enda exemplet på att detta faktiskt inträffat - den på sin tid så skrämmande olyckan på Three Mile Island visade sig egentligen bara var ett skrämskott. Några skador vållade haveriet inte.
Ett fungerande kärnkraftverk vållar praktiskt taget inte skador på miljön. Så hur kan man av miljöskäl säga nej till det alternativet?