Få har missat uppståndelsen kring SVT:s nya satsning Halal-tv som hade premiär förra måndagen och kommer att sändas i ytterligare sex avsnitt. Tyvärr hamnade de publicistiska frågeställningarna i skuggan av bråket mellan journalisten Carl Hamilton och programledarna. Låt oss då ta det ett varv till här.
Vad vill SVT med programmet Halal-tv?
Om vi följer de argument och påståenden som ansvarig utgivare Joakim sandberg och projektansvarig Gunnar Hofverberg hävdat så vill de låta tre muslimska kvinnor visa sin version av svenskheten och hur de blir bemötta av människor i samhället. De påpekar att kvinnorna ska visa på hur de blir bemötta och behandla frågor som klass, jämställdhet och sprit. Programledarna ska få ge sin bild av verkligheten och de representerar inga andra än sig själva.
Redaktionen har castat dessa kvinnor. Sverige Television sökte tre kvinnor, och såväl beslöjade och som icke beslöjade sökte.
Muslimer - precis som andra grupper - består av gamla, unga, kvinnor, män, mer eller mindre religiösa. Det finns muslimer i Nigeria, Malaysia, Vietnam, Indien, Tunisien, Turkiet, Syrien och Sverige. Många muslimer är födda i en religiös miljö men är själva ateister.
SVT castar tre unga, vita, kvinnor med anknytning till Mellanöstern. Slump? Knappast.
Kvinnorna är tre beslöjade, välutbildade och djupt religiösa muslimer, eller som SVT beskriver det; kvinnor som har en "levande" muslimsk tro. Slump? Knappast.
Redaktionen har, genom en casting, gjort ett selektivt val och kommit fram till att dessa kvinnor var bäst lämpade att leda ett program. På viket sätt de var bäst lämpade får vi förmodligen aldrig veta.
En sak vet vi: att valet av kvinnorna speglar SVT:s bild av muslimer i Sverige.
Möjligheterna att bredda representationen var stora då programmet ska sändas i åtta avsnitt och man har valt att ha tre personer att leda programmet. SVT kunde ha valt att använda tre nya programledare för varje avsnitt eller tre personer med något mer olika relation till islam.
Att kvinnorna är djupt religiösa betyder inte att de är klonade har ansvarig utgivare hävdat flera gånger. Så sant. Inte ens ateister har identiska åsikter eller förhållningssätt till ateismen.
Vilken bild av tittarna har SVT kan man fråga sig?
Oavsett detta, public service kommer inte ifrån att det finns ett ansvar när det kommer till valet av kvinnor som ska leda programmet då de har castats utifrån grad av religiositet.
SVT har inte speglat en verklighet som man gör i dokumentärer, utan konstruerat en verklighet för att ge de utvalda kvinnorna en möjlighet att lyfta fram vissa frågor. Kvinnorna är inte journalister men har till uppgift att undersöka verkligheten. En uppgift som annars vilar på professionella journalister. Resultatet har kritiserats av en enad recensentkår som anser att programmet mer liknar ett barnprogram och inte håller någon hög journalistisk nivå.
Att redaktionen senare hävdar att kvinnorna är "huvudrollsinnehavare" och inte programledare, för att slippa ta debatten om public service-uppdraget belyser än mer det ogenomtänkta arbete som ligger bakom produktionen.
Debatten om programidén blottlägger SVT:s oförmåga att separera det mest grundläggande i synen på demokrati och sitt public service-uppdrag. Det måste påpekas att SVT till stor del är en kompetent och engagerad institution som i stor utsträckning gör bra produktioner som är ett resultat av professionalitet och integritet. Halal-tv är dock inte ett exempel på sådant arbete.
Dilsa Demirbag-Sten