Jag har haft anledning att fundera kring etnicitet som variabel i det politiska rummet och debatten
Vi är alla lika inför lagen, är mottot. I vår lagstiftning är etnicitet ett ämne när det har används mot en individ. När en person har diskriminerats på grund av sin etnicitet går staten in och försöker hålla någon ansvarig för att individen inte har behandlats lika. Med andra ord försöker man återställa någon form av status quo i tanken att alla är lika inför lagen och bör behandlas därefter.
När är etnicitet intressant som variabel? Är det intressant och relevant när vi kartlägger kriminalitet.
Låt oss lägga åt sidan ideologiska låsningar och för ett ögonblick vara öppna. Har någon hävdat att etnicitet kräver ett bankrån på söndagar eller cykelstölder? Det har ännu inte hänt. Det är därför rimligt att anta att det finns andra variabler som är mer intressanta när man kartlägger kriminalitet. Vi vet att socioekonomisk bakgrund är ett förödande tydligt mönster bland männen som sitter bakom lås och bom. För de är mest män.
Är etnicitet intressant när vi talar om arbetslöshet? Hur många är arbetslösa för att de är invandrare? Vi vet att det finns rasism och diskriminering och kan anta att det finns en grupp som på grund av sin hudfärg, namn eller annat som grundar sig i en etnisk särbehandling diskrimineras. Lagen täcker den typen av agerande.
Men den stora gruppen får inte arbete för att det inte finns arbete.
När elever gör dåligt ifrån sig i skolan är det för att de är genetisk predestinerade så? Tror vi att etnicitet förklarar svårigheterna i studierna eller är det samma förklaring som för svenska barn. Avsaknad av studietradition? Kanske är de gamla hederliga åtgärderna som fler lärare, mer tid för varje elev, individuell handlingsplan för varje elev lösningar som inte stigmatiserar eleverna ytterligare?
Det kan finnas sammanhang då etnicitet, religion och kultur är intressanta och relevanta variabler. För det mesta är det när individen själv hävdar det. Ett sådant exempel kan, i högst okontroversiella sammanhang, vara krav på hemspråksundervisning. När några vill ha hjälp att erbjuda elever annat språk än svenskan, som är det gemensamma för oss alla. För att möta ett medborgarbehov och ge statlig hjälp måste man först kartlägga behovet. Eller när någon dödar i hederns namn och åberopar etnicitet.
Därmed inte sagt att detta ska accepteras av lagstiftningen. Men det är intressant för exempelvis polisiära myndigheter, socialtjänsten och andra som arbetar med denna fråga.
Intentionen måste vara att i en så liten uträckning som möjligt skapa strukturer runt etnicitet. För till skillnad från exempel kön bildas nya etniska identiteter, människor beblandas och etnicitet vattnas ur eller bildar något nytt. Något som bör uppmuntras och inte motarbetas.
Framförallt: Ingen vill, kan eller orkar vara invandrare på heltid.
Så som det har utvecklats är etnicitet ett politiskt redskap och förhandlingsmedel. Som för att kompensera över rasism och diskriminering som finns i alla länder, så även i Sverige, ser man mellan fingrarna när det kommer till exempelvis våld och trakasserier mot kvinnor i religionens och kulturens namn.
Det stora problemet med etnicitet är att det samhälle som skapar fasta strukturer runt etnicitet förr eller senare måste förklara vad en riktig kurd, grek, arab är. Samhället kommer att avkrävas en förklaring på hur detta autentiska invandrarskap är.
Vem vill svara på den frågan?
Inte jag.
Dilsa Demirbag-Sten