Folkomröstningen i Schweiz är en varningsklocka som bör tas på största allvar. Romer lynchas i Rumänien och Ungern. Främlingsfientliga krafter värvar allt fler anhängare och politisk islam flyttar fram sina positioner.
Förlorare är demokratin och alla vi som är demokrater. Oavsett om vi är ateister, troende, grekiska, kurdiska eller judiska svenskar.
Hur är detta möjligt i dagens Europa som efter andra världskriget lovade att säkra individuella fri- och rättigheter? Hur hamnade vi här? Vad har hänt med Europa? Situationen ser naturligtvis olika ut i alla länder, men det finns gemensamma drag i framförallt de västeuropeiska länderna.
Sammanblandningen och relativiseringen av de grundläggande fri- och rättigheterna sker nämligen inte bara i de mer ljusskygga arenorna. Några av Sveriges kultursidor har rört sig allt mer bort från idédebatten och de värden som bygger de liberala och demokratiska värdena.
Allt verkar gå att relativisera bort på exempelvis DN Kultur. Skribenten Dan Jönssons text om mordförsöket på karikatyrtecknaren Kurt Westergaard i dennes hem utanför Århus på nyårsdagen är ett skolexempel på en förvirrad skribent som på första parkett förhandlar bort, i detta fall, yttrandefrihet i politiska syften (DN 4/1). Jönsson vill mena att så länge kriget pågår i Afghanistan och Irak måste man förstå att hot och mordförsök riktas mot skribenter, tecknare och författare. Man tar sig för pannan. Med den logiken skulle man kunna komma fram till en slutsats som skuldbelägger hela arabvärlden. Som Amos Oz har sagt: om det är antagonism mellan den fattiga och rika världen som leder till terroranfall så varför riktas dessa anfall inte mot de rikaste oljeproducerande länderna och deras ekonomiska makt?
Det borde höra till den mest grundläggande kunskapen för en skribent att ingen bör hållas kollektivt ansvarig för andras handlingar. Gärningsmannen som med yxa bröt sig in i Westergaards hem är inte ansvarig för exempelvis den iranska regimens förtryck men kan inte heller motivera sitt brott som en konsekvens av diskriminering av muslimer eller geopolitiska omständigheter.
Mycket av förvirringen på framför allt DN:s kultursida kan härledas till skribenternas förkärlek till postmodernismen och de postkoloniala teorierna.
Med hjälp av teorityngda analyser och texter har postmodernismen försvagat alla begrepp som bygger på en idé om gott och ont, rätt och fel, sant och falskt. Många skribenter, oftast med vänstersympatier, har förlorat sig i diskurserna och gått vilse i strukturerna.
Begreppen meritokrati och kvalité har relativiserats till att tappa nästan allt värde och innehåll. Inget är rätt eller fel, sant eller falskt, gott eller ont. Allt är subjektivt. Kritiken mot rättigheterna är att de är eurocentrerade, etnifierade och manliga föreställningar och att begreppen därmed saknar relevans och substans.
Postmodernisterna, som har varit starka i sina positioner och haft våra politikers öra, har sällan några egna förslag på vad som ska ligga till grund för ett samhällsbygge. Svaret i deras kritik finns redan i frågan. Förvirring.
Det är därifrån vi nu måste plocka upp bollen.
Låt oss göra det och återupprätta tron på och tilliten till de grundläggande friheterna och det som byggde den fria världen efter förintelsen.
Dilsa Demirbag-Sten