Många hävdar att ordet kultur har ersatt det gamla och med rätta numera ljusskygga begreppet ras. Förr talades det om att människor tillhör olika raser. Numera använder man begreppet kultur på samma sätt, hävdas det oroat.
De oroade vill förhindra ett stigmatiserande av olika etniska grupper. Tanken är ädel, men motiverar inte ett intellektuellt övertramp. Begreppet ras används fortfarande i USA och är laddat med en annan innebörd än i Sverige. Begreppet används okontroversiellt när man talar om djur, men är laddat med ett DNA-arv när det talas om människor. Mot biologin är människan liten och intellektet förödande maktlöst.
Att tilldela människor egenskaper och karaktärsdrag utifrån ras är detsamma som att säga att de är biologiskt bundna till ett register av egenskaper som endast evolution kan ändra. I den svenska kontexten är det därför bara grupper med etnokratisk agenda som slänger sig med termen. De flesta tycker att det är rasistiskt att dela in människor i raser.
Kulturer är däremot inget statiskt. Ingen kultur är endast av godo eller genomond. Begreppet kultur används till exempel för att kategorisera musikpreferenser som hip hop- och pop-kultur. Exakt vad dessa kulturbegrepp betyder råder det olika uppfattningar om. Oavsett definition är det öppet för och nästan en förväntan på förändring. Det finns även blogg- och gatukultur.
Så långt finner de flesta användningen av kultur relativt oproblematisk - i alla fall inte ondskefull. Annat blir det när man talar om kultur bland olika etniska grupper.
Det finns en svensk alkoholkultur och en turkisk hederskultur. Det är dock flera etniska grupper som tvingar kvinnor att leva i en mer eller mindre dominerande hederskultur, och det finns fler grupper än den svenska där alkoholkulturen är stark.
I Sverige är alkoholkulturen så starkt befäst att det har satt spår i hur både samhället och lagen är inordnade.
Staten har monopol på försäljning och det är straffbart att bränna själv eller sälja i egen butik. Var och hur man får servera alkohol är en juridisk fråga. Missbruk kostar samhället enorma pengar och skapar många familjetragedier. Spriten är en ventil för den annars blyge och tystlåtne svensken. Ibland går det för långt. Våld och skadegörelse är några av ytterligheterna.
Betyder det att alla svenskar är missbrukare och potentiella kvinnomisshandlare? Så klart inte. Detsamma gäller andra kulturyttringar. Vissa kulturella yttringar är mer farliga och befästa. Den svenska alkoholkulturen har genererat tusentals avhandlingar, lagar och andra politiska åtgärder för att vi ska förstå och lösa en stor samhällsfråga. Sverige har definierat, formulerat och kritiserar bruket av alkohol för att minska missbruket.
Hederskulturen är en fond i många länder och bland många grupper. Även bland dessa befästes hedersproblematiken i olika grader och på olika nivåer.
Men om det skiljer sig så mycket mellan olika familjer och personer - hur kan man säga att det finns en hederskultur bland kurder och assyrier?
Först och främst är hederskulturen en ickefråga för islänningar och finnar. Däremot ett problem bland många grupper i Mellanöstern, som styr alla kvinnors liv oavsett hur liberala familjer de har.
Oavsett om jag är måttlig konsument av alkohol eller missbrukare så är regelverket och samhällsordningen desamma. De välutbildade, förmögna, liberala, sekulära iranska kvinnorna dras med en samhällsordning som dikterats utifrån en hederskultur. Lagen, det offentliga rummet, sociala livet och språket har hedersetiken som utgångsläge. Allt detta begränsar kvinnan i allra högsta grad. Det går att ändra på hederskulturen.
För att kunna åstadkomma en förändring krävs det att vi vågar definiera, formulera och kritisera fenomenet.
Dilsa Demirbag-Sten