Under ett halvår har jag grämt mig över en rubrik jag läste i en tidskrift. Två ord som skapade en rubrik som symboliserade ett hat mot en av världens demokratier.
"Hata Israel" löd den. Får man hata ett land? Det är man så klart tillåten, då lagen inte säger något annat. Men är det seriöst och ens möjligt? Knappast.
Ett land är visserligen en regim (vars politik man kan hata), gräs, får, arkitektur, dans, litteratur, opposition, vänster, liberaler, ungdomsförbund, gayorganisationer, mödrar, barn och så mycket mer. Om man trots allt detta ändå känner ett brinnande hat som omfattar varje dött ting och organism i det förhatliga landet vill jag hävda att det är direkt ohälsosamt och att det kräver vård. Tycker ni att jag raljerar? Då ska jag utveckla min tes.
Det är en - bland stora delar av den svenska vänstern - mycket ansedd tidskrift som skrev detta. När jag protesterade mot rubriken hävdades det från tidskriftens håll att det var Israel-kritik. Låt oss reda ut missförståndet. Det är fullt möjligt och en demokratisk rättighet att anse att den Israeliska regimen är ledd av ett gäng skurkar som driver en direkt aggressiv och föraktfull politik. Kritiker har rätt att anse att regimen genast bör bytas ut för att den är krigshetsande, rent av farlig för det egna landet och mycket annat som ryms inom ramen för demokratisk opposition.
Men när man hävdar att man hatar allt som är innanför Israels gränser är man ute på tunn is och använder sig av uttryck som annars brukar vara del av mindre demokratiska grupperingars språkbruk. Jag är mycket kritisk till Rysslands politik och så även till den iranska regeringens agerande. Skulle det legitimera en rubrik som "Hata Ryssland" eller "Hata Iran"? Knappast. Trots att Ahmadinejads regering mördar, förföljer och trakasserar oppositionen, medborgare, kvinnor och homosexuella i det egna landet förblir en sådan rubrik oseriös. Samma iranska regim är dessutom en säkerhetsfara för bland annat Israel men trots detta vore "Hata Iran" ett övertramp.
Skulle jag som skribent trots detta välja att uttrycka min kritik med dessa ord skulle en redaktör snabbt avkräva av mig ändringar och omformuleringar. Så bedrivs seriös journalistisk. Det betyder inte att man i sin kritik inte kan vara skarp och hård. Själv har jag en förkärlek till skribenter som är tydliga och som visar mod i det intellektuella arbetet. Jag är övertygad som att även tidskriften skulle ha betänkligheter att publicera en artikel under denna rubrik om det hade rört sig om det annat land. Men så var det Israel som behandlades och då verkar betänkligheterna vara få.
Det är obegripligt hur det har kommit att bli så att det är andra journalistiska regler och annan etik som gäller när det är Israel som ska behandlas. Varför rycker inte en enad journalistkår ut och fördömer detta? Är Israel-hatet så stort i vårt land? Uppenbarligen.
Som de flesta andra i Sverige hoppas jag på en fredlig lösning på konflikten och att palestinierna snart ska få en egen stat att leva i, i demokrati och fred. Lika väl som palestinierna har rätt till att leva i en säker, välfungerande och demokratisk stat har Israelerna rätt att leva utan hot om terrordåd. Det bör understryka att jag är mer eller mindre kritisk till de olika regimer som styrt Israel.
Därmed legitimerar inte en kritisk hållning övertramp som gränsar till rasism och allt som oftast antisemitism. Jag anser även att Israel har rätt att existera och att den obehagliga rubriken är ett beklagligt bevis på att vi ännu inte har gjort upp med ett judehat som tydligen sitter djupare än vi tror.
DILSA DEMIRBAG-STEN