Debattören Kurdo Baksi har inte missat ett tillfälle att misskreditera integrationsminister Nyamko Sabuni. Redan några minuter efter att Reinfeldt presenterade den nya regeringen efter alliansens valseger konstaterade Baksi för pressen att Sabuni var den mest inkompetenta integrationsministern någonsin.
Det står honom naturligtvis fritt att tycka vad han vill om Sabuni och hennes politik. En initierad och engagerad opinion är en viktig del av ett fungerande demokratiskt debattrum. Motivet blir dock tvivelaktigt när han vid flera tillfällen kallar Sabuni för "regeringens alibi". I ett debattinlägg på DN Kultur försöker sig Baksi på ett karaktärsmord på Sabuni genom att utmåla henne som en kalkylerande, svart och elegant kvinna. Han kan dock inte hålla sig från att såväl ljuga som att komma med falska uppgifter om integrationsministerns politik.
Låt mig understryka att jag på intet sätt anser att man måste dela Sabunis värderingar eller skriva under på hennes integrationspolitik. Men jag förväntar mig en värdig debatt med seriösa intentioner och med hederlig journalistik baserad på gedigen research som redskap. Baksi får underkänt på samtliga punkter. Riktigt illa blir det när han envisas med att kalla Sabuni för "regeringens alibi". Det vill säga att integrationsministern springer den vita maktens ärenden för att själv få en bit av kakan. Genom att åberopa "rasförräderi" vill Baksi underminera Sabunis trovärdighet som politiker. Uppenbarligen lyckas han till viss del. Stefan Jonsson som är redaktör på DN Kultur och vän med Kurdo Baksi försvarade Baksis text när den ifrågasattes.
Tydligen anser sig Baksi och Jonsson veta vad en person som är lojal med sin ras har för politiska sympatier. Själv förstår jag inte hur de får ihop sina argument. Vilket land man än vänder sig till i världen finns det en höger- och vänsterskala. Så tanken att integrationsministern måste vara "rasförrädare" då hon är liberal och inte vänstersympatisör håller inte.
Man får leta i ett annat tankedike för att förstå logiken bakom Baksis och Jonssons argument och ilska. Enligt dem är alla invandrare som inte delar deras vänstersympatier förrädare mot en naturlig ordning. Hur ser då denna ordning ut? Överst på pallen står Baksi, uppbackad av bland andra Stefan Jonsson på DN Kultur, och delar ut legitimitet till dem som vill delta i integrationsdebatten. För det är Baksi och hans gelikar som står för det autentiska och det sanna invandrarskapet enligt dem själva. Som om det fanns ett genetiskt arv i invandrarskapet.
Med en unken patriarkal stämma anmärker Baksi på kvinnors utseende och vill ta heder och ära av bland annat Sabuni genom att använda samma taktik som Sverigedemokraterna. Det vill säga att invandrarskap innebär givna tankar, handlingar och åsikter. Visserligen ser spelkartan annorlunda ut i Baksis värld än den som vit makt-rörelsen har, men stommen är densamma. Om Baksi eller Jonsson vill kritisera Sabunis politik får de i fortsättningen använda samma metoder som när de kritiserar vita manliga makthavare och inte blanda in ras och kön som ett argument för att misstänkliggöra Sabuni.
Själv tror jag att Baksi är sprickfärdig av avund över alla dessa begåvade och framgångsrika kvinnor med invandrarbakgrund. Kvinnnor som Nyamko Sabuni, Gulan Avci, Devrim Mavi och Sakine Madon kommer från olika politiska håll men har en sak gemensamt. De hånas alla av Baksi i tid och otid. Jag tror att han helt enkelt inte tål att de gått om honom.
Dilsa Demirbag-Sten är debattör i framförallt integrationsfrågor.