Religionerna flyttar fram sina positioner allt mer. Det är beklämmande och oroväckande att vi i tider av internet och annan teknik - som förser oss med information och inom vetenskapen bokstavligen kan rädda liv - inte får kritisera gudar och det som religiösa anser vara heligt. Att förbjuda kritik mot religion är ett steg närmare ett odemokratiskt samhälle. Yttrandefriheten är fundamental för en demokrati. Religioner och ideologier är tankar och idéer som har rätt att utryckas, men inte skyddas av lagen. Tanken på att förbjuda kritik mot konservatismen, socialismen eller liberalismen är befängd för de allra flesta - men när det kommer till religion infinner sig tydligen en viss tveksamhet.
Religion har kommit att likställas med etnicitet och kön, som man till skillnad från tro inte väljer.
Vad är den sanna tolkningen av religion? Vem ska få avgöra det? Var går gränserna? Den irländska lagen är formulerad på ett sådant sätt att den som är åtalad kan frikännas om han eller hon kan bevisa att en förnuftig person skulle finna ett genuint litterärt, konstnärligt, politiskt, vetenskapligt eller akademiskt värde i den sak som berörs av brottet. Vem är förnuftig och vem avgör vad som ska definieras som förnuft? Ska den katolska kyrkan konsulteras i den här frågan eller kommer Humanisterna delta i samtalet om vad som är förnuftigt? Religion är inte en fråga om förnuft. Religion är tro.
En del människor hävdar att de vet att gud finns och som ateist är jag övertygad om att han inte finns. Agnostikerna är lite mer försiktigare och inte lika definitiva. Vi har behov av andlighet och religionsfrihet är en viktig del av vår demokrati, men nu vill religionerna återta makten i det politiska och vetenskapliga rummet. Historien och därmed tiden är en bra domare. Den kamp mot religiösa krafter som har format förutsättningarna och de konstitutionella ramarna för det sekulära samhället bygger på övertygelsen att endast det sekulära och liberala samhället tillåter pluralism, där flera idéer om det goda livet och trosriktningar ges utrymme. Det sekulära samhället är ett mer tolerant samhälle även mot de religioner som inte är i majoritet.
I motsats till vad många verkar tro innebär inte det sekulära samhället att religioner utplånas, men däremot att de inte tillåts diktera villkor för lagstiftningen och vetenskapen. Däremot står det var och en fritt att tro på vad de vill eller att förkasta religion. På Irland styr, i och med den nya lagen, numera religionen över det fria ordet. Ett nederlag för den fria världen.
EU:s politik kommer att i allt större omfattning att forma våra lagar och därmed våra liv. Ett av medlemsländerna har nu valt att stärka de religiösa krafternas makt. I detta fall är det den katolska kyrkan som framgångsrikt har spelat på befolkningens behov av en identitetsgemenskap. Politiker som vill vinna eller behålla makten kommer att vända kappan för medvind. Även utanför Irlands gränser.
Vill vi verkligen tillbaka till den tid då präster, imamer och andra religiösa företrädare dikterade villkoren för det goda och rätta livet? Som flyktingbarn med erfarenhet av icke-demokratiska religiösa och politiska krafter är återinförandet av lagar mot blasfemi ett tydligt varningstecken. Jag kommer att visa motstånd mot religiösa krafter som ha politiska anspråk och vill styra vetenskapen.
Dilsa Demirbag-Sten