Det verkar vara svårt för våra politiker att bemöta Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson i sakfrågor. Hittills har Åkesson gått vinnande ur varje debatt. Journalisten Lena Sundström och många med henne förfäras och ojar sig över att åsikter som SD:s överhuvudtaget får komma till uttryck i medierna. Vilket stärker SD:s självbild av att vara utsatt för en konspiration där medierna försöker tysta ned sanningen. En sanning som Jimmie Åkesson har mod nog att berätta, enlig SD självt. Uppenbarligen en dålig taktik då allt fler kan tänka sig rösta på SD.
Varför är det då så svårt att vinna med argument? Det finns en växande grupp som förlitar sig på SD:s förklaring till den ökande arbetslösheten och mycket annat som oroar de mest utsatta. Är dessa inte värda våra argument? Att vilja täppa till truten på oliktänkande är en högst märklig förhållningsätt till det fria ordet.
I snart tio år har jag försökt förklara skillnaden mellan islam och muslimer. Inte allt för framgångsrikt. Tyvärr. Jag gör här ett nytt försök, då distinktionen är avgörande i debatten med SD.
Islam är att likställa med andra religioner och ideologier medan gruppen muslimer består av individer - fullt kapabla att välja sin religiositet och sitt ställningstagande. Man kan även välja att inte ha någon religion alls.
SD beskyller islam som religion för ondska och övergrepp, som förmodligen många skulle instämma i om de hade haft samma fixering vid den katolska kyrkan eller någon annan religion. Men Åkesson och hans gelikar drar sedan slutsatsen att det därför inom varje person med bakgrund i ett islamsikt land bor en bokstavstroende jihadist. För att undvika att muslimerna tar över Sverige och inför Sharialagar i vårt land bör vi omgående stänga gränserna. Med samtidigt som denna slutsats dras och används som argument för att en begränsad invandring sker en kollektivisering av muslimer. Islam blir en fråga om genetik och individens rätt att själv förhålla sig till religionen elimineras i en sådan världsuppfattning.
Det är som att konstatera att män är överrepresenterade i brottsstatistiken, står för det mesta våld i samhället, är den grupp som röstar på anti-demokratiska krafter och som skapar samhällets enorma utgifter och kostnader. Borde vi då inte stänga gränsen för alla män och endast släppa in kvinnor? Låter förslaget galet? Men det är exakt SD:s förhållningsätt till invandrare. Då är det ändå lättare att veta vilka som är män än att kartlägga invandrare. Min son har en svensk far. Om han är skötsam definieras han som svensk, men om han skulle begå ett brott så hamnar han i statistiken över kriminella med invandrarbakgrund. Definitionen på svenskhet verkar vara lika varierande som det finns medborgare i landet. Individen har sällan något att säga till om i definitionen av invandrare.
Vi har ett parti som har en feministisk agenda, men inte ens de har kommit på idén att slänga ut männen och vägra släppa in nya. Tanken är direkt odemokratiskt, vilket de flesta förstår. Men när det kommer till invandare kan man på fullt allvar ifrågasätta invandringen för att några fundamentalister med odemokratiska åsikter får medialt genomslag.
Den dagen vårt politiska och kulturella etablissemang förstår att det är en avgörande ideologisk skillnad på kollektiv och individ - islam och muslimer - kommer de att med lätthet kunna möta Jimmie Åkesson i en debatt. Till dess får vi andra upprepa oss i hopp om att kunna påverka utvecklingen i en mer demokratisk riktning.
Dilsa Demirbag-Sten