Det finns all anledning att vara oroad. Finanskriser brukar dra fram det sämsta i varje nation. Människor sitter med lån som de inte kan betala och huspriserna rasar i världen. Sverige har inte drabbats lika hårt som många andra länder i världen, exempelvis Island. Men de som var fattigast från början drabbas alltid mest. Länderna i Afrika förväntar sig ett svältår.
Under en resa till Etiopien för tre veckor sedan förändrades mycket i min professionella identitet. Extrema klimatväxlingar och politisk inkompetens kommer att orsaka svält och misär för miljontals människor. Proportionalitet får en helt annan innebörd när representanter för Röda Korset försöker ge en bild av den beredskap som skulle behövas för att rädda livet på miljoner. Barn, gamla och kvinnor är hårdast drabbade.
Vi är omgivna av vatten i Sverige men Etiopien lider av brist på rent vatten. Läsaren känner igen orden: Behovet av rent vatten. Vardagen ser ut så att kvinnor och barn går - ibland i timmar - för att hämta vatten till familjen. Kropparna orkar inte hämta mer än armarna kan bära. Barnen får stanna hemma från skolan för att bidra till familjens överlevnad. Flickorna utför de tyngsta arbetet. Utan rent vatten är det svårt att sköta hygienen - enkla vardagsrutiner som vi tar för givet, som att tvätta barnens ansikten för att hålla flugorna borta. Flickorna är, igen, de mest drabbade. Det är svårt att ha menstruation när det inte finns vatten att sköta hygienen.
Det är i alla sammanhang pojkarna som prioriteras. De är föräldrarnas pension vilket gör att kvinnor hellre vill ha pojkar än flickor. Söner arbetar och kan försörja föräldrarna medan flickor gifts bort för att slita i ett annat hushåll.
Efter andra dagen i landet slog det mig att det inte var många klövdjur på gatorna eller i byarna; djur som ger kött och mjölk att förädla till ost och yoghurt. Alla djur anses vara en rikedom i jordbrukarsamhällen. Så även i Etiopien. Men djuren behöver bete och rent vatten - en bristvara i det torra landskapet som inte kan möta människornas behov av vatten och gröda.
Hur kommer det sig att vi inte skriver mer om kontinenten Afrika? Det finns många Afrika. Den entreprenöriella, industriella, radikala, engagerade - och så det utsatta. Valet av nyheter är inte en naturlag och redaktörer fattar avgörande beslut varje dag om vad som får, kan och bör publiceras. Vi kan inte hävda att vi inte vet att miljontals människor i olika delar av Afrika svälter, lider och dör av svält och sjukdomar. Kommunikationsmöjligheterna tillåter oss inte skylla på bristande kunskap och information.
Vad händer med begreppet proportioner när man kan konstatera att miljontals barn lämnas åt sitt öde, förmodligen för att de bor i Afrika? Inget de valt men tydligen något som distraherar oss journalister från att göra ett anständigt arbete. Många, jag vågar hävda de flesta av mina kollegor är begåvade, seriösa och anständiga journalister som gör sitt bästa. Ibland duger inte det. Kanske måste vi våga väga begreppen i vidare mening. Vad menar vi med ordet proportioner? Vad är tusen döda mot tio miljoner? Liv ska inte ställas mot liv, men hur ser proportionerna ut för vår nyhetsbevakning? Viss skuld vilar även hos mig. Men jag vill inte leva med vetskapen om att jag visste, men inget sa eller gjorde. Därför vädjar jag till såväl mina kollegor som läsare. Vi har möjligheten att hjälp Afrikas barn. Som journalister genom att skriva och sprida budskapet.
Dilsa Demirbag-Sten