Diskrimineringsombudsmannen Katri Linna verkar mycket nöjd över domslutet i fallet med den muslimske mannen som vägrade ta en kvinna i handen. Stockholms tingsrätt dömde arbetsförmedlingen, som stängde ut mannen för hans vägran att ta kvinnor i handen, att betala 60 000 kronor i skadestånd till honom. En seger för mångkulturen enligt DO. Det är anmärkningsvärt att landets DO inte förstår skillnaden mellan att inte tvingas ta i hand och att med lagens hjälp få diskriminera, i detta fall; kvinnor.
Ingen måste ta någon i handen. Det är inte statens uppgift att bestämma vad individen ska göra med sin kropp och hur hon ska förhålla sig till sin religion så länge den fysiskt inte inskränker på någon annans friheter. Ingen ska tvingas ta i någon, men måste vara beredd att ta ansvar för sin extrema tolkning.
Detsamma gäller andra som inte delar samma uppfattning. Med andra ord: ingen måste heller uppskatta ett religiöst beslut om att vägra.
Som ateist och kvinna kommer jag aldrig att se det som en vänlig och demokratisk gest att vägra ta kvinnor i handen. Men steget från att vara starkt kritisk till den muslimske mannens val av ortodox tolkning av islam till att vilja tvinga honom till att ta främmande kvinnor i handen är långt. I de bästa av världar löser man konflikten utan att kräva lagens inblandning. Som vi vet är starkt religiösa personer ibland också mycket lättkränkta.
Att hänvisa till islam och vägra ta kvinnor i handen är en mänsklig rättighet numera. Var går gränserna? Kan man hävda rätt att inte behöva röra vid homosexuella eller individer med annan tro? Det ska bli intressant att se hur det hela utvecklar sig. För en sak är säker. Religiösa krafter som vill flytta fram sin politiska position vill alltid ha mer. Politisk islam bygger på ett system och rättsuppfattning som gör anspråk att varje aspekt av utövarnas liv, när det är som mest radikal.
Sverige är ett mångkulturellt land. Vårt lands utveckling är helt beroende av att nya uttryck, idéer, kulturer och kompetenser strömmar in och möter gamla. Den dynamiken som uppstår i mötet är avgörande för varje lands ekonomiska och kulturella utveckling. Men vi måste enas om några grundregler för hur vi ska samexistera. En demokrati med grund i individuella fri- och rättigheter rymmer fler olikheter än samhällen med religiöst regelverk och styrelsesystem. En snabb genomgång av världens länder är ett mycket bra bevis på detta. Religion ska hållas borta från lagstiftningen och vetenskapen.
Nu har alltså vår egen DO flyttat fram positionerna för en religion och kallar det en seger för mångfalden. Vet Linna vad hon håller på med? Jag är tveksam. Det är nog dags att se över våra diskrimineringslagar.