Någon kände möjligen ett historiskt vingslag. Inte så att Edlund och Borg aldrig tidigare stått tillsammans framför ett pressuppbåd tidigare. Det har hänt, både en och tre gånger. Men det här; att presentera ett helt gemensamt politiskt program, det är ändå första gången.
Senaste gången S och M slog ihop sig, om jag minns rätt, för att få genom ett större beslut var våren 2018, när partierna gjorde upp om storleken på Nya Kungsbergsskolan. Men av deras gemensamma beslut bidde det inget. Inte ens en tumme. Någon ny skola har inte påbörjats och det mesta tyder väl på att det inte blir någon. I backspegeln ser det ju faktiskt ut som att Liberalerna var det parti som hade mest rätt. De var ju emot den stora skolan som var den första planen.
Vilken lärdom man kan dra av detta är dock oklart. Mer än att konstatera: Så mycket prat till ingen nytta.
Hur som helst, det framtida styret i Linköping framträdde samlat. De såg nöjda ut. Av klädseln att döma ville de förmedla trygghet och stabilitet. Borg i klassiskt marinblått, Kristina i helsvart. Inte ens den röda ros som vid officiella tillfällen brukar pryda hennes svarta klädsel fanns med.
Å andra sidan tycks en hel del av den gemensamma politiken vara rätt så S-märkt. I alla fall om man minns lite av vad som kom fram under valrörelsen. Men eftersom budgeten presenteras senare, snöpligt nog för det tillresta pressuppbådet, så återstår att se hur hela resultatet blir. Förmodligen förväntar sig inte M en fifty-fifty-uppgörelse med tanke på att partiet har färre mandat än S. Å andra sidan hade M inte behövt ingå i koalition med sin forna fiende överhuvudtaget, så på något sätt har de väl fått valuta för sin insats. Frågan är hur. Det kommer säkert att visa sig när mandatperioden drar i gång.
Stöd verkar också denna udda förening ha från många Linköpingsbor. De blir så positivt bemötta av de flesta, avslöjade de för ett tag sedan. Vad samarbetet sedan kan kosta i slutänden, det blir ett senare problem.
Men delar av oppositionen är inte nöjd. Det tillträdande styret hann knappt kliva ner från podiet på presskonferensen innan Vänsterpartiet sågade programmet längs med fotknölarna.
"Visionslöst och idéfattigt" var den nyvalda gruppledaren Sofia Frithioffs dom.
Här måste jag ta tillfället i akt att pudla. Jag skrev i en tidigare krönika att V för första gången hamnat i fullmäktige. Så fel det blev. Hål i huvudet förstås. På mig. Det är i kommunstyrelsen som V nu har en ordinarie plats. Första gången sedan 1998 om man får tro Vänsterpartiets Eva Lindblad.
Annars har man inte hört så mycket från oppositionen. Linköpingslistan fick en tuff start med lite interna personproblem. Också Kristdemokraterna verkar få det aningen svettigt framöver. Gruppledaren Denisé Cassel lämnar skutan som nu står utan skeppare. Nu väntar sannolikt ett mera välbetalt jobb än om hon hade blivit kvar. Utan någon kommunalrådspost halveras väl i princip lönen. Men det är väl bara att säga grattis. Alla, även politiker, har ju rätt att byta jobb.
Och SD är inte glada. De känner sig snuvade på posten som andre vice ordförande i kommunstyrelsen. Argumentet är att de är fullmäktiges tredje största parti och att den posten därför borde vara deras. Så blev det inte.
I stället blev det Lars Vikinge (C) som nu får det uppdraget. Vanan att svinga en ordförandeklubba har han ju efter fyra år som fullmäktiges ordförande.