"Det här Alexander, det gör jag för ditt eget bästa". Den sadistiske biskopen i Ingmar Bergmans Fanny och Alexander, djupt obehaglig i Jan Malmsjös storartade rolltolkning, går igen. Den som missade SVT:s repris på Annandagen har fått en ny chans.
I den här uppsättningen spelas rollen som den starka och maktmissbrukande av det svenska hotell- och restaurangfacket. Den psykiska och fysiska förnedring unge Alexanders tvingas utstå, speglas ofrivilligt av företagaren Sofia Appelgren på salladsbaren Wild n Fresh i Göteborg.
Ofrivillighet tycks vara nyckelordet i intrigen. En starkare kraft tvingar en svagare till underkastelse - "frivilligt" eller med påtryckningsmetoder. I det här fallet inte medelst livrem på bar bak utan genom att "informera" personer som tänkt äta lunch på salladsbaren om det olämpliga i att stödja en "illojal företagare".
Som med de flesta dramer som sätts upp är de grundläggande beståndsdelarna i intrigen de samma. En vanlig variant är prinsessan som sitter inspärrad i tornet och blir räddad från undergång av en modig prins med blankt svärd.
Men här finns ingen bedrövad prinsessa som behöver befrias. Den enda anställda har i flera intervjuer uttalat sig fullt nöjd med de 95 kronor plus semesterersättning hon har i timmen för jobbet som restaurangbiträde.
Trots det har den onde biskopen fått sällskap av andra patriarker som sett till att företagets sopor inte har hämtats - för att tvinga fram "frivilligheten". Det låter måhända som en Coppolarulle från Sicilien men utspelas just nu i Göteborg.
Mitt i allt tumult finns Sofia Appelgren och den person hon har anställd hos sig. De har kommit överens om det arbete som ska utföras, den lön och semesterersättning som ska betalas och de arbetstider som ska gälla. De är de båda så nöjda och trygga att ingen av dem är intresserade av att teckna medlemskap vare sig hos någon arbetsgivar- eller facklig organisation.
Egentligen borde de hyllas, dessa två. När en arbetsgivare och en arbetstagare kan mötas i ärligt och gott samförstånd och fastställa villkor som gör båda till vinnare, har makten flyttats dit den helst bör ligga - så nära människorna som möjligt. Om ingen av parterna känner behov av att bygga på muskler eller burra upp fjädrar sparas dessutom mycket tid och resurser.
Hotell- och restaurangfacket är en medlemsorganisation, men de har inga medlemmar på Wild n Fresh. De borde säga till andra restauranger: "Se här: Här för man en så bra dialog med de anställda att de inte känner behov av att kalla på oss för att komma överens med sin arbetsgivare. Tänk om fler kunde följa deras exempel! Då skulle vi kunna lägga ännu mer resurser på de ställen där de anställda känner sig illa behandlade och har bett om vår hjälp."
Istället talar de överhetens språk. Igen. Företagaren Torgny Gustafsson som förestod en sommarservering vid Ihrebaden på Gotland befann sig i samma situation i början av 1990- talet. Då såg hotell- och restaurangfacket till att fem fackförbund deltog i det djupt osympatiska som kallas sympatiåtgärder; man bröt leveransen av livsmedel, stoppade sophämtningen och tömningen av slambrunnen. Kommunal hotade med att blockera hela Gotland - Livs och Transport med att skära av matförsörjningen till sjukhus och åldersdomshem. Man hotade också Sveriges Turistförening med att blockera deras samtliga vandrarhem om de inte strök Torgnys verksamhet ur sina register. Det gjorde de. Till sist gav han upp.
Ingmar Bergmans verk förtjänar att sändas i repris. Det gör inte den här eländessåpan.
Tove Lifvendahl
Politisk krönikör