Jag och min familj kom från Kurdistan, i östra Turkiet, med flyg till Sverige en vårdag 1976. Den flytten har präglat mig och min familj på ett fundamentalt sätt. Minnen från hembyn och bergstrakterna, vi vandrade till i takt med att snön smälte, är många och klara. Att ryckas upp från en värld för att ta plats i annan av självklarheter och uppfattningar om rätt och fel, gott och ont för att börja om är som att navigera på ett blankt ark och tvingas att rita kartan själv.
Utvandring och exil hör till mänsklighetens historia och rörlighet är en avgörande motor och kraft för vår ekonomiska, sociala, kulturella och intellektuella utveckling. Svenskar lämnade en gång sitt hemland för att söka lyckan i USA. klassiker "Utvandrarna" är en del av den svenska historien på många vis. De givna hemvisterna har länge varit etnicitet, religion, kulturer och senare nationer.
Men inte all utvandring har skett frivillig och många folkslag har långerfarenhet av förföljelser. Än i dag flyr människor fattigdom och förtryck. Till skillnad från tiden innan andra världskriget finns det idag en fri och liberal värld som rymmer alla religioner, tankar, etniciteter, och kulturer inom ramen för principen om de individuella fri och rättigheter. Så ser grunden för Sverige ut även om den ibland ifrågasätts och debatterna om religionens roll i politikern och samhället kan bli heta.
Allt fler människor kommer likt min familj, som flydde turkiska statens förtryck, och en gång i tiden Karl-Oskar och Kristina att migrera till en dröm om ett bättre och friare liv. Samtidigt är det allt fler människor som inom landet flyttar till städer i hopp om att finna arbete och en bättre framtid för sina barn. I efterkrigstidens Sverige bidrog mänsklig mobilitet till en snabb urbanisering, som var förutsättningen för den fantastiska resan från ett jordbrukssamhälle till en av världens mest demokratiska och jämställda välfärdsstater.
Vi är många som delar känslan av hemlöshet, oavsett vi kommer från Norrland till Stockholm eller från kurdiska bergen till Rosengård. I min senaste bok "Fosterland" bearbetar jag minnena av vår flytt till Sverige och vårt nya liv i Sverige. Många läsare, sedan många generationer födda i Sverige, har hört av sig och känner igen sig i beskrivningen och känslan av att inte höra hemma någonstans. Hemlöshet och rotlöshet har inga etniska, nationella eller religiösa gränser. Och även om vår historia kan verka rotad i olika världar skapar det allmänmänskliga gemenskaper. Kan vi bygga vidare på denna gemensamma känsla och behov? Människan är trots allt inte bara ett förflutet. Vi delar en gemensam framtid i vårt land. Alla som bor i Sverige delar nu ett språk, förhoppningsvis en kärlek till vårt lands demokratiska värden och vilja att bygga ett samhälle som är tillåtande och frihetlig. Det är en gemensam värdegrund god nog för mig.